hypokondriker?

Ja när man har en häst som varit/ är skadad kan man lätt uppfattas som hypokondriker... När jag rider så inbillar jag mig allt möjligt. Han går snett, han belastar ena benet mer än andra, han ställer sig bara åt ett håll hela tiden på lång tygel.. ja listan kan göras lång. Men vad i allt detta oroande är sant? Hur kan man välja ut det jag faktiskt känner och det som min hjärna hittar på för att jag känner efter för mycket? Det är otroligt svårt. Man ska ju lyssna på sig själv, det har jag lärt mig genom åren. Men ibland kanske man bara ska stänga av. Svårigheten är bara att veta när man ska lyssna och när man ska ignorera. Jag vågar inte rida Ibland blir de så illa att jag knappt vill rida, för att jag är så rädd att jag skall förstöra honom. Att jag skall rida honom i fel form, på bogarna, får låg, för hög, för framtung ja även här kan lista göras lång på de fel jag ridmässigt kan skapa så han blir skadad. Jag vet att jag behöver ta hjälp av tränare för att få bukt på dessa känslorna. Men som det är nu joggar jag honom någon minut i skogen och skrittar upp till 1h, vilken tränare hade velat vart med på de?! ;) Men så fort vi kan börja trava ordentligt igen i paddocken skall jag kontakta tränare för att se till att jag rider honom i den formen som bygger upp honom bäst utefter den exteriör just han har. Igår.. Kändes han faktiskt knackig på riktigt när jag joggade längst vägen... Han hade trampat sig i hagen på vänster bak såg jag då jag tog in honom. Hoppas det bara va det som spökade igår i kombination med att han var spänd som en pilbåde.Svaret på den frågan får vi kl 14 idag..

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Prenumerera