En kväll som kunde slutat riktigt riktigt illa

Tackar gudarna för att Emelie var i stallet samtidigt som mig ikväll, annars vet jag inte hur jag hade löst det som hände vid insläppet idag.

Under dagen idag så flyttade jag hästarna till de hagarna vi kallar inslussningshagarna, hagen innan dem går över till vinterhagarna. Jag lät dem först gå halva dagen i sommarhagarna dem gått i ett par veckor nu och under eftermiddagen flyttade jag dem till den nya hagen, noggrann som alltid att de alltid ska flyttas till ny hage när det är ljust och att de hinner gå där någon dag medans jag är hemma, därför flyttas dem oftast under helgen mitt på dagen. Eftersom vi dessutom hade dragit om den här hagen så var det extra viktigt att göra det på detta sättet denna gång.

Maltes vilar idag och då brukar dem får gå ute lite längre på kvällen än de dagar då jag rider. Emelie red i paddocken och när hon var klar gick jag ner för att ta in mina hästar jag pratade lite med Emelie och när hon gick upp mot stallet gick jag mot hagen och ropade "hästarna" precis som vanligt. Det var mörkt men jag hörde hur dem kom i full galopp när jag ropade, jag hann proa lite i ett försök att få dem att sakta ner och i samma sekund jag fick syn på Malte i ljuset av paddocken hör jag ett stort brak och förstår direkt att han inte sett staketet och galopperat rätt genom tråden. Han får så klart panik och rusar förbi mig utan att jag hinner få tag på honom och jag kan inte annat än att bara skrika rätt ut efter Emelie när jag ser att han i panik springer rakt ut i diket mellan paddocken och vinterhagen. Han är så klart inte medveten om vad han gör och med stolpar och tråd virad runt sig far han raklång ner i diket och ligger någon sekund innan han kommer upp igen och kastar sig genom diket längre in mellan de två vinterhagarna. Jag springer efter försiktigt och försöker prata med honom för att få honom att stanna, ungefär i mitten av hagarna stannar han till och jag kan krypa ner i diket och får tag på hans täcke och lyckas få honom att stå stilla så jag kan få på honom grimman. Hela hästen skakar och jag är helt säker på att han måste vara ordentligt skadad. När jag fått på grimman försöker jag få loss tråden men den sitter hårt och jag vågar inte släppa honom då jag är rädd att han ska dra iväg och fasta ännu mer. Emelie kommer sedan springande med en kniv efter att hon slängt in Majje i stallet. Emelie får hålla i Malte medans jag skär av trådarna som sitter runt honom. Eftersom vi nu stod mitt emellan två hagar i diket fick jag skära ut oss genom hagen in till Majjes vinterhage, här var strömmen på men ärligt talat kände jag inte det när jag tog i tråden och skar av dem med kniven jag förstod det först när det smällde i gräset när trådarna föll i backen då kände jag att det också smällde i mina händer. Maltes kunde nu gå upp in i hagen. Väl inne i Majjes hage inser vi att jag inte kommer ut därifrån för Rasmus har parkerat harven precis utanför ingången så vi får skära oss ut i från hagen också. När vi väl kommit ut och upp i ljuset ser jag att Maltes går på alla 4 benen och att han ser hel ut om alla benen och jag är väldigt tacksam för skydden som sitter på hans 4 ben.

När Maltes är inne i boxen och jag hunnit se att han ser OK ut, kastar jag mig ut ur stallet igen för att hitta Foppa som under tiden Maltes satt fast stått och skrikit i hagen men som tur var blev så rädd att han inte vågade sig fram mot grindarna där tråd och stolp låg i smådelar över hela den delen av hagen. Det var väldigt mörkt men lite längre in i hagen hittade vi en väldigt skärrad Foppa som efter lite lugnande ord lät sig fångas och ledas in i säkerhet i stallet igen.

Både jag och Emelie hade ett adrenalinpåslag utan dess like och jag skakade när jag tog av Maltes benskydden när väl båda hästarna var inne i stallet. Maltes är synad från topp till tå men ja kan inte hitta ett endaste litet skrapmärke ens förutom ett på mulen. Självklart vet jag ännu inte om han har vrickat sig eller på något annat sätt gjort sig illa, det får jag se i morgon, men jag hade nästan väntat mig att han skulle vara blodig när han kom in i princip, så det var ändå en enorm lättnad.

Som jag skrev i början så hade jag sån himla tur att Emelie var i stallet och att hon snabbt kunde komma och hjälpa mig och att hon i farten fick med sig en kniv ut som kunde skära loss Maltes från all tråd. Riktar ett stort Tack till Emelie!


Nu är båda hästarna omhändertagna och står i sina boxar och vilar. Båda har fått benen tvättade och är åter rena och fina samt att jag kunde se att båda var hela så gott jag kan se utanpå. Maltes har också får en promenad och sedan kyllera över alla fyra benen, ända upp över knäna.

Puh sicken kväll, satan va rädd jag var när jag såg Maltes springa rätt ut i diket och försvinna. Hoppas han inte skadat något som kommer fram i morgon som är allvarligt.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Prenumerera