Återbesök med tråkiga besked

Eftersom svullnaden inte var bra i går när vi åkte till kliniken så förstod jag ju att något fortfarande var aktivt i Maltes ben och vem som helst förstår ju att de inte är ett bra tecken. Min och även veterinärens förhoppning var ju att det var en inflammation i omkringliggande vävnad som hade orsakat denna lite speciella svullnad strax under förstärkningsbandet på ena frambenet. Men en liten inflammation borde blivit bättre efter fem dagar med Metacam och 14 dagars skrittmotion (3x 10minuter per dag) men så var inte fallet. Vi började med att se Maltes röra sig både på rakt och böjt spår, precis som för 14 dagar sedan rörde han sig fint och inga tecken på hälta så vi gick snabbt vidare till ett undersökningsrum där Malte fick lugnande innan veterinären kunde ultraljuda benet ostört. Efter första besöket på kliniken hade behandlande veterinär tagit upp Maltes bilder och filmer från första ultraljudet och visat dessa för de andra veterinärerna på kliniken, efter en del diskussioner var man överens om att man troligen ser en diffus skada i kanterna av förstärkningsbandet och ev. även djupa böjsenan. Vid gårdagens ultraljud bekräftades tyvärr denna teori. Eftersom svullnaden nu hade gått ner lite så kunde man få en lite bättre bild på ultraljudet där man kan se att man troligen fått ett slag mellan senorna som då tagit i kanterna där man även nu har en reaktion på både förstärkningsbandet och djupa böjsenan. Vi pratar om små reaktioner och ett detektivarbete för att kunna hitta dem, men någon sorts reaktion finns det i kanterna av senorna så en skada är konstaterad. Utöver de man kan se i själva problemområdet kan man även se små förändringar som befarades vara förkalkningar sedan tidigare skada. Så efter avslutat ultraljud bar det vidare till röntgen. Här kände jag mig rätt yr och mådde illa så Karro fick gå in med Maltes på röntgen medans jag fick en paus i friska luften. Maltes hade försökt äta på allt/alla och undersökt allt där inne och hade inte alls lust att stå still och göra som man sa till honom så han fick drogas ytterligare innan man lyckades ta korrekta bilder. Man kunde inte se några större skador eller förkalkningar på röntgen, vilket vi heller inte hade väntat oss eftersom han så noggrant röntgades vid köp i april, men man vet ju aldrig. De man letade efter på röntgen var en ökad bentäthet efter eventuell skada i ex gaffelbandet. Malte såg relativt lika ut på båda benen men man kunde eventuellt skönja en förtätning. Här brister mina kunskaper och jag vet inte rktigt vad detta innebär egentligen så därför lämnar jag att vidare kommentera detta tillsvidare. Så vad innebär allt detta? Ja jag vet inte om någon vet det dagsläget egentligen men i dag ska veterinärerna samlas igen över de nya bilderna och filmerna från både ultraljud och röntgen av Maltes ben och diskutera vidare vad man tror. I morgon ska jag ringa in för att höra vad de har kommit fram till. Som det ser ut nu så kommer Malte och Foppa fortsätta gå i en avgränsad del av betet som flyttas runt allt eftersom de äter slut. Jag kommer öka på tiden han skrittas succesivt. De första två veckorna kommer han skickat 30 minuter om dagen för att sedan ökas till 60 minuter om dagen. Om ca en månad blir det nytt återbesök på kliniken. Det positiva i kråksången är ju såklart att sparken faktiskt har tagit mellan senorna, det hade kunnat bli så mycket värre om den hade träffat illa, en sådan här liten skada borde läka ut relativt snabbt med kontrollerad skrittmotion och korrekt igångsättning. Det jag är rädd för är att det finns några gamla skador sedan tidigare som genererat förkalkningar/ ärrvävnad som kommer ställa till det i framtiden. De jag lärt mig om senskador sedan Foppas är att även om en sena läker och blir ”bra” efter en större skada blir senan aldrig lika bra och hållbar som innan skadan. En sena är ju elastisk som ett gummiband med små elastiska trådar. Om det bildas ärrvävnad kring senan blir denna del aldrig lika elastisk och kommer för alltid vara en svag länk. Jag känner mig fortfarande rätt tagen och jag brottas med mina egna tankar kring vad jag hade kunnat göra bättre eller annorlunda. Veterinären kunde med säkerhet säga att skadan kommer ifrån yttre våld och inte från tänjning eller öveansträngning vilket innebär att jag i alla fall inte åverkat denna skada med fel träning eller annat, vilket åtminstonde kan lätta min skuld lite. Men fakta kvarstår att jag sedan dagen för 4 år sedan då jag köpte första hästen efter uppehåll efter gymnasiet inte lyckats hålla en häst frisk speciellt länge. Jag avslutar med att rikta ett enormt stort Tack till Karro som var med mig både igår och på första besöket på kliniken, jag hade inte klarat detta på egen hand...
För den väl insatte så kanske jag formulerar mig klumpigt eller kanske till och med använder helt fel veterinärmedicinska och/ eller anatomiska ord, men detta är så som jag uppfattade det efter samtal med veterinären under kvällen i går medans Maltes utreddes.  

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Prenumerera