Vilken dag

När jag klev upp imorse kände jag att det blir en sovdag. Så trött. Åt frukost och gick och la mig igen. Det tog inte så länge så ringer detta lilla hjärta. Jag fick se hur hon lekte i lekparken. Sprang från det ena till det andra. Och då hade dom dessutom varit på långpromenad innan så lillasyster kunde somna. Sedan somnade jag och vaknade 14.30!! Klev upp, tog min medicin och två plommon.

Då fick jag ett meddelande att dotterns hund var borta. Hon var med och jobbade, fick en stöt av elstängslet och försvann. Så brukar hon inte göra. Hon brukar gå till dottern. Hoppade in i bilen, tog med Hugo för ev spårning. Han är duktig på att spåra när han vet vad han ska spåra. Verkade inte som han riktigt fattade. Men han spårade något, svårt att veta vad. Hämtade Hebbe som var och friade, men han var nog för trött.


Vi åkte hem efter några timmar. Fick ett sms av Axel att kan hade gjort mat av det jag tagit fram. Det fanns färdigt till oss. Olle bar också ute och letade. Det var värt hur mycket dom helst!! Doftade ljuvligt när jag klev in i huset.


Jag frågade vår nya granne om deras hund spårar. Körde dom dit, släppte av dom sen åkte jag hem. Till slut hittades hon, jag vet inte riktigt hur. Men att hon är tillbaka är det viktigaste.

Jag åkte till Anna för lite kaffe och planering. Imorgon är det onkologen 8.45, sedan behandling någon gång under dagen. Och diskussion om injektioner istället för tabletter så jag får må lite (mycket) bättre. Helt slut idag, hela dagen. Tårarna är nära, så trött är jag. Och det tjuter ordentligt i mina öron, tål inga ljud alls, hittat inte rätt ord. Förstår inte när maken läser en instruktion som han ville ha hjälp med. Jag måste säga orden när jag skriver. Med andra ord, dags att vila. Kroppen säger ordentligt ifrån.

När jag kom hem från Anna hittade jag denna. Har fått den av grannen som hade hittat den i skogen när han var och sökte hunden. Nu blir det snarklådan.

Gillar