Storstupet och Helvetesfallet

Vi kom inte så långt. Såg en skylt Storstupet och Helvetesfallet, dit svängde vi.

Först åkte vi förbi skyltarna. Typiskt säger Olle, att vi bara kört förbi. Tur vi har ratt på bilen.

Vi passerade en fäbod med fina små stugor.

När vi kom dit och parkerade var det inte en enda bil där. När vi åkte barr parkeringen full.

Det var rätt brant att gå. Riktigt svårt gå nerför tyckte jag. Skylten varnade för det också.

Det blev lite vattendån.

Det var en vackert plats, solen värmde så skönt.

Det där en kvinna där nere och åt frukost. Hon var riktigt trevlig, stannade en stund och pratade med henne. Hon bjöd på kaffe och vattenmelon.

Hon var från Södertälje, hade varit och paddlat i fyra dagar. Nu skulle hon få i fyra dagar. Den ursprungliga planen var att åka till Ritsem med sin son. Där hade hon tänkt som skulle vandra och paddla. Två veckor innan de skulle åka säger sonen att han inte ville.

Meningen smakade så gott i värmen, särskilt när man inte hade väntat sig det.

Den obligatoriska bilden innan vandringen uppåt.

Det syns inte riktigt på bilden hur brant det var.

Men det var kul att ha sett stället.

Gillar