Snålvattnet rinner i mungipan på Disa

Jag förstår inte hur timmarna kan gå så fort. Idag tog det länge innan mitt huvud fick ro. Hörlurar på i bilen på väg in till stan, även på sjukhuset och sedan hemma när vi kommit hem. Nu tjuter det bara lite.

Glömde visa hus duktig Disa var när hon hälsade på med Amanda idag. Godisen var ju sååå god, hon hade fått av den tidigare.

Men måste vänta på ett varsågod. Om jag tittar bort kanske jag får den fortare.

Snålvattnet rann ur mungipan, en liten droppe syns på bilden. Det blev blött på altanen och på bordet där godisen låg.

Men hon är så duktig att vänta, hur gott det än luktar. Har även en liten filmsnutt på det:

Det gick bra på behandlingen idag, som det oftast gör. Det tog bara lite längre tid, det var en vikarie. Hon var jätteduktig, men det märks att med flera års vana går det fortare. Idag tog det lite drygt en och en halv timme bara behandlingen. Dessutom fick jag inte komma in direkt. Synd bara att jag inte kom ihåg att ringa till maken och säga det. Huvudet var inte alls med mig. Hade sagt det tar drygt en timme och så blev jag där inne nästan två timmar från det han släppte av mig. Han hann bli lite orolig.

Idag har jag hittat något mer som jag kan få i mig. Kalla fiskbullar. Som förrätt hade jag varm pasta med ost och ketchup. Det funkar också.

Hade bett Lena komma förbi och hjälpa mig med min tröja. Jag har kört fast. Stickat baklänges kanske fem gånger och det blev inte rätt. Vill ju ha med mig den på färden vi startar imorgon. Nu är det rätt. Så härligt. Läsfel av mig.

Efter det hälsade jag på Rune och drack lite kaffe. Det var så längesedan så det ville jag innan vi åker. Det var en trevlig stund. Men nu blir det godnatt.

Gillar