Skuggorna på skelettscintet

Igår ringde min doktor från onkologen, hon är så bra! Det blev ett långt, givande samtal. Jag hade skrivit i mina vårdkontakter angående skuggorna som syntes på skelettscinten jag gjorde. Jag glömde fråga vad det betydde när jag var på onkologen sist. Var så inne i tanken att hjälpa maken få svar på sina frågor angående min hjärntrötthet. Maken blev lite besviken då det mötet inte blev så bra. Då var det den onkolog jag hade när jag fick bröstcancer första gången. Han är bra också, men inte när det gällde frågorna min make hade. Jag har på känn att det hade varit bättre vi hade träffat den jag har nu.

Min onkolog berättade att skuggorna som syntes på denna scint jämfört med den jag gjorde i maj ifjol var tätare än då. Hon tittade också på den magnetröntgen jag gjorde sist och jämförde med svaret därifrån. Utifrån det förklarade hon att skuggorna vid de två tumörerna är förtätning i skelettet. Den vid blygdbenet hade blivit större.  Det beror på behandlingen jag får som gör så tumörerna inte ska kunna växa.

Hon frågade om jag hade mer ont i höften. Berättade att jag har det ibland. Och att min sjukgymnast säger det beror på mina spända muskler i låret. Det brukar bli bättre när jag varit hos honom.

Då frågade hon om min smärtlindring, hur mycket jag tar. Alvedon 1 gram på morgonen och eftermiddagen. Det tyckte hon var bra och att jag måste ta mer om det behövs. Det gör jag emellanåt.

Vi pratade också om sömnen och att jag någon enstaka gång tar sömntablett. Det är så låg dos att jag ska unna mig det så jag får sova tyckte båda onkologerna.

Sedan berättade jag om mötet som inte blev som vi tänkt när maken var med. Vi pratade en stund om det och hon sa precis det jag brukar säga till maken. Så det var synd att det inte var henne vi träffade denna gång. Hade jag varit själv vid mötet hade det inte varit något problem. Båda är duktiga onkologen.

Jag berättade om min kontakt med kuratorn, att hon inte kunde hjälpa mig med verktyg mot hjärntröttheten. Att jag gör det jag kan. Min doktor frågade om den var värre än tidigare, men det tycker jag inte.

Jag ska fortsätta som jag gör, med mina övningar, promenader, varva aktivitet med vila. Sedan skulle hon se till att det är henne vi träffar nästa gång så kan maken följa med.

När jag lagt på kom jag på att när jag ska kontakta henne gällande sjukintyget kanske maken kan vara med på högtalare. Jag får skriva det i mina vårdkontakter.

Jag tror jag fick med allt vi pratade om. Nu börjar det vara dags att kliva upp. Idag blir det sjukgymnastbesök. Måste hinna ut med hårbollarna innan Anna plockar upp mig.

Gillar