Sjukgymnasten tog bort några hjärnspöken

Dagens utflykt känns i kroppen. Men det är underbart! Så långt som jag gått idag på den här jag inte gjort på länge. Drygt 6000 steg i ett svep, och det gör inte ont i ländryggen. Det går sakta, med betoning på sakta, åt rätt håll med rörligheten.

I torsdags när jag var till sjukgymnasten berättade jag om värken i höften, fotleder och axeln. Att det gav mig besök av hjärnspöken härom dagen. Han började greja med ländryggen och benet som han brukar. Det kändes inte alls som det brukar, det var nästan skönt. Och det brukar det inte vara. Men när han tog i axeln, ojojoj. Han lät inte särskilt nöjd heller.

Han sa att det blir så här när det är för mycket, kroppen säger ifrån. Jag har nog hållt axlarna mot öronen. När han sa det gick det upp ett liljeholmens. När jag var på
vattenträningen sa ledaren vid en övning släp ner axlarna. Då tänkte jag, och kände, att jag har gått med axlarna lite uppdragna, men bara lite. Tänkte inte mer på det då. Tills jag var hos sjukgymnasten. Låååååånga ledningar. Samma som när jag kom på att tejpa knät.

Så det är muskler som orsakar värken frågade jag. Absolut svarade han, nu åker du raka vägen och vilar tyckte han. Det har han aldrig sagt förut.  Vilken lättnad!! Han sa också att lårmuskeln är mycket bättre, ja det kände jag ju också. Och beviset idag, med utflykten. Det gör mig lycklig. Men inte denna fattigue, hjärntröttheten.

Gillar