Missade att det är Lucia, dagarna bara rullar på

Har varit ut i kylan med hårbollarna, minus 18. Ganska myggfritt. Hjälpte sedan dottern så hon kom sig till sjukgymnasten, och gon bjöd på så god sallad efteråt.

När vi kom hem lägger sig hårbollarna i andra änden av soffan. Ett tecken på att jag håller på att bli piggare. Känner ju det själv också såklart. Skönt, då blir det operation på tisdag.

Har även pratat med denna sköna böna som också håller på att bli piggare. Vad jag saknar henne💚

Dagarna blir långa, att gå hemma och inte få något gjort. Är som apatisk av att vänta, värre blir det för varje dag som går. Tänker gör man såklart mer när man är ensam. Jag har börjat fundera lite hur det blir med ett bröst. Kommer jag få mer ont i ryggen? Det vill jag inte. Finns risk för spridning till det andra bröstet? Så här jag inne funderat förut. När man är ensam hemma finns det alldeles för mycket tid att tänka. När man inte har någon att prata med.

Det är skönt med morgonpromenaden med Anna och kaffe efteråt. Prata med någon om allt annat än cancer. Även om vi pratar lite om det också, hur vi ska lägga upp våra besök till veckan.

Hade jag inte varit förkyld hade jag varit på jobbet. Där får man annat att fundera på,  kramar från mina fina undersköterskor och kollegor.

Flera säger till mig när de får höra att jag ska opereras den 18/12, ja och så är det ju jul. Jul blir det varje år och detta år orkar jag inte ens bry mig. Det är inte riktigt där jag har fokus. Tar inte ens fram alla mina tomtar som jag brukar. Olle har sagt han hjälper mig men det får vara i år. Orkar inte bry mig i det heller. 

Du är så stark säger många. Har jag något val? Vad skulle jag göra om inte kämpa? Kan bli trött på att höra hur stark jag är. Så känner jag mig inte när jag är ensam hemma. Tårarna kommer bara sådär. Och det är fullt normalt. 

Nu är det smart helg, önskar alla en trevlig helg. Själv skulle jag vilja göra något kul. Så jag får göra något annat än vänta. 

Gillar