Lyssnar på kroppen

Första morgonen jag vaknar och maken har åkt på jobbet. Efter att ha varit hemma sen sista maj. Lite konstigt känns det, och lite skönt. Förstå mig rätt, jag gillar att maken är hemma. När jag är trött och måste vila mycket kan jag förstå han blir orolig. Ibland tycker jag det är jobbigt när han hela tiden frågar hur mår du, är det bättre än vanligt. Han gör det av omtanke och för att han älskar mig. Ibland är det bara jobbigt att höra.

Men nu har det återgått till det normala, jag och hårbollarna åker till skogen för promenad. Maken har oftast gått med dom på morgonen. Jag har oftast inte fått igång kroppen innan han går med dom.

Hugo är för rolig. Tycker han borde lärt sig hur vår bil ser ut. Han börjar fnysa när han ser den. KnasHugo.

Anna satt på altanen när jag kom hem. hon ville ha kaffe. Det är rätt skönt sitta på den i lugn och ro. Då jag har stickat färdigt stockarna till Elissa har jag börjat på ett par till mig. Så underbart kunna sticka igen. Och bättre går det när jag hittar fyrkantiga stickor. Det går mycket lättare med dom. Det blir nog altanhäng idag, så kroppen fått återhämta sig.
#nouwseptemberchallenge

Gillar