Dramatik på sjukhuset

Åkte hemifrån 7.30 för att vara på plats för provtagning på morgonen imför både läkarbesök och cellgifter. Efter provtagningen åkte vi och gjorde några ärenden, sedan gick vi ner i fiket och delade på en macka.

Klockan 10 var det dags för läkarbesöket. Proverna var bra. Jag fick se bilderna från skelettscinten. Jag hade en svart prick i ljumsken, där dom ser förändringen, en svart prick i mitt hjärta knä som är artrosen, urinblåsan var svart som visar att det är urin i blåsan, och en svart prick i bakhuvudet. Den pricken tyckte doktorn var väldigt mystisk. Hon skriver remiss för röntgen och så ska jag få skelettstärkande infusion i samband med behandling, samt kalktabletter att ta varje dag. 

Hon frågade om jag brukar ha huvudvärk, och det brukar jag inte ha. Hon ville känna på bakhuvudet så jag sa vänta ska jag ta bort. Och så tog jag av mig min peruk. Minen på läkarkandidaten var obetalbar! Hon var helt säker på att det var mitt hår. Hon berättade att några killar i hennes klass sparar ut håret och skänker det sedan så det blir peruker av det. Jag sa dom blir mycket dyrare. Det kan det ju vara värt svarade hon. Denna är inte äkta sa jag då. Och hon var helt säker på att det var mitt hår. 🙂

Kom på sedan att den svarta pricken i bakhuvudet kan vara vätska. Eller som min goda vän som gör biopsi i levern lite då och då och det bara är en luftbubbla. Vi hoppas på något sånt. 

Efter läkarbesöket åkte vi på Avion och träffade min vän barn där. Jag hade fått tid för cellgifter 14.15.

Åter till onkologen kl.14 enligt önskemål från sjuksköterskan.

Här låg det uppradat det jag skulle få:

Samma läkarkandidat följde med sjuksköterskan för att se hur det går till när man får cellgifter.

Det sved lite när den rosa vätskan började rinna in. Jag pratade i telefon och såg att huden hade blivit röd. Konstigt tänkte jag, att jag blev så fort röd av tejpen denna gång. Sedan såg jag att det var ordentligt svullet och hårt också. Anna gick och hämtade sköterskan sedan gick allt fort.

Det visade sig att cytostatikan gått ut i vävnaden. Det var hur mycket folk som helst runt mig. Visade sig att det var viktigt att kyla ner snabbt. Så här ligger jag och håller en kylklamp mot svullnaden. Denna sköterska försöker dra tillbaka den cytostatika som fanns i slangen. Onkologjourläkaren kom dit. Dom hämtade något som jag skulle få som infusion, något antidot eller vad det nu hette. Det där att neutralisera det som gått ut i vävnaden.

Det skulle jag få i en nål i armen, men mina kärl ville inte. Till slut fick dom en nål i handen och kunde koppla droppet.

Det ritades runt, men då hade svullnaden redan börjat gå ner. Jourläkaren kom igen och hade med sig min läkare jag träffade tidigare på dagen. Dom berättade att denna infusion ska jag få i tre dagar för att det ska bli så lite skada som möjligt i vävnaden. Min läkare tyckte jag skulle läggas in så dom kan ha koll på detta. Jag mår bra och svullnaden är mindre. Så med lite tur får jag åka hem efter infusionen imorgon och komma tillbaka för sista infusionen dagen därpå.

Mitt i allt kom Anja och Micael och skulle bjuda på semlor och kaffe. Efter en liten stund kom Linnéa. Det roliga i det hela var att jag kanske skulle få bli satellitpatient till den avdelningen där hon gör praktik. Sedan kom maken och Anjas son. Så det var fullt med fina människor vid min säng.

Mitt i allt ringde jourläkaren, frågade några kompletterande frågor. Jag passade på att fråga om vi inte skulle dra nålen i venporten då jag blir röd av tejp. Ja det var ju klokt, svarade hon. Annars vet man ju inne vad det röda beror på.

Jag hamnade på kardioligen, inte där Linnéa gör praktik. Det var lite synd, hade varit roligt att vara hennes patient.😁

Ligger nu på en fyrasal med två äldre herrar. Det har varit byggjobb så det dånar men nu är det tyst.

Mat fick jag också, det var riktigt gott! Nu är det alldeles tyst. Herrarna säger inte mycket, vilket jag tycker är skönt just nu. Känner mig rätt trött efter dagen.

Äntligen har jag blivit av med droppställningen, så nu kan jag röra mig fritt. Nu håller vi tummarna för att jag får åka hem imorgon.

Gillar