Då var strålningen gjord

Idag var jag till sjukgymnasten först. Han gjorde så jag kan gå utan att halta. Det gör inte lika ont i knät och höften. Berättade för honom att det var metastaser och att min onkolog tyckte det var bra jag fick hos honom regelbundet. Sa också att han borde få en puss då det är hans förtjänst att vi upptäckte det tidigt. Hade ju inte fått det röntgat om inte han bett om det.

Efter sjukgymnasten köpte vi med oss sallad och åkte hem till Linnéa och åt. Passade på att vila innan vi skulle vidare till strålningen. Jag tror jag somnade innan huvudet landade på kudden. Har inte hört när Anna slamrade med disken.

Sedan var det dags för strålning. Sköterskan som skulle ropa upp mig såg lite fundersam ut. Sedan sa hon lite försiktigt Bjerke, det stod först i raden med namn. Sedan tog hon Anna i han och jag förklarade att det är min kompis som följer mig på allt. Jaha den kardborre svarade hon då. Så nu har Anna ett nytt namn.

Längst tid tog förberedelserna. Det skulle ställas in så det stämde med kryssen, och dosen förstås. Det lät som om det är en kraftig dos. Det kan bli svullet i vävnaden några dagar och bli mer ont. Sköterskan frågade om jag hade hjälp hemma. Maken svarade jag.

Jag fick en ring att hålla i, med en larmknapp. Rätt smart, för då har man någonstans att göra av händerna.

Apparaten snurrade och surrade runt mig. Själva strålningen gick fort. Det visade sig att sköterskan var med en sväng när jag strålades 2016. Det var väl därför jag kände igen henne. Då var detta gjort också, något att pricka av på listan.

Gillar