Äntligen är hojen ute, livet är härligt

Här har våra hojar övervintrat. Lite orolig att de skulle glida på isen som var längst ner. Längst bort i den röda byggnaden kommer hojarna ut. De har skottat en gång så det skulle gå att ta ut dom.

Här står dom!

Batterierna skruvas i. Spännande se om dom startar.

Och det gjorde dom, direkt.

Fick hjälp av min syster Maria och hennes Erik. En liten filmsnutt på det:

Det gick hur bra som helst.

Marias dotter My provsitter.

Efter lunchen tog jag och maken dem första turen för i år.

Det var inte särskilt varmt. Stannade på Café Station och fikade. Men mest värmde vi händerna.

Så roligt det var! Men det räckte pölsa in till stan och tillbaka. Ca sex mil körde vi. Det känns i händerna, men det var det värt!

Det var rätt mycket grus när jag skulle backa ut min hoj. Tur Olle var med och kunde hjälpa mig bakåt. Jag bara gled i gruset.

Det här är livet, att köra hoj! Så fruktansvärt kul och vilken frihetskänsla.

Gillar