Den sista bilen på magen, tagen klockan 06:04 de 2 juli - 9 timmar innan Edda föddes.

1 dag efter förlossningen / 4 dagar efter förlossningen/ 1 vecka efter förlossningen / 2 veckor efter förlossningen

Kroppen är verkligen fantastisk! Från att ha en stor kula till att gå tillbaka till att nästan vara helt platt. Sitter jag ner så har jag visserligen en liten degmage men det är ju inte så konstigt, jag födde för 3 veckor sedan. Ser fram emot att få börja träna igen, men efterkontrollen är inte förens i slutet av september så får nöja mig med promenader, knipövningar och aktivering av de inre magmusklerna sålänge!

Då jag har fått många frågor om hur förlossningen gick och allt därtill så tänkte jag att ni skulle få en liten förlossningsberättelse.

Natten mellan onsdag och torsdag steg jag i vanlig ordning upp vid 3-tiden för att gå på toa. Går tillbaka till sängen och känner och hör då ett knäpp vilket vanligtvis brukar vara lillans leder i magen, men den här gången var det inte hon som lät utan det här var något annat. Samtidigt som jag hörde och kände knäppet så blev det en lättnad i magen och när jag ställer mig upp så inser jag att det är vattnet som har gått då det rinner nedför mina ben.

Väcker Manne och säger ”Manne.. vattnet har gått, men det är lugnt, jag har inga värkar så du kan somna om”. Om han kunde somna om? Nej, inte på ett tag.

Jag ringde då förlossningen som bokade in en tid för en kontroll vilket man alltid gör när vattnet går. Jag lyckas somna om och känner så smått hur det börjar mola i magen och ryggen. Vid 8-tiden äter vi frukost och gör oss iordning för att ta bilen till Växjö.

På vägen till Växjö blir värkarna allt starkare och kommer med jämna mellanrum. När vi kommer till förlossningen så får jag gå in och man sätter på CTG för att kolla värkarna men barnmorskan kommer tillbaka efter ett tag och säger att vi antingen kan åka hem eller att vi får stanna kvar och strosa i Växjö för att se om det kommer igång mer då värkarna inte var tillräckligt starka/täta för att få ett rum.

Manne och jag går en runda utmed sjön och värkarna blir allt mer intensiva. Vi köper en varsin burgare till lunch och sätter oss i parken utanför förlossningen och äter denna och klockar värkarna.

Efter 1,5 timme är värkarna så pass att vi ringer in till förlossningen för en ny kontroll och då har jag öppnat mig 4-5 centimeter och där med får vi ett rum. Det tappas upp ett varmt bad som jag hoppar i vilket är otroligt skönt och efter 1-2 timmar känner jag att jag inte kan sitta där mer utan vi går in på rummet och jag får prova lustgasen.

Jag är nu öppen 8 centimeter och behöver nu lustgasen i värkarna. Blev lite mycket lustgas där i början då det snurrade till i huvudet och min röst blev sååå mörk - vilket Manne tyckte var jätteroligt.

Värkarna blir mer och mer intensiva och så pass starka att jag knappt kan hålla igen och krysta. Barnmorskan ber mig gå på toa men känner att jag inte kan släppa lustgasen så en spann bredvid sängen satte jag mig på och mitt i allt får jag en värk så jag tror att hon ska trilla ut.

Säger till sköterskan att jag inte kan hålla igen mer och sköterskan ringer då på barnmorskan som undersöker mig igen och säger då att jag är öppen 10 centimeter och att hon känner huvudet och att det är på väg ner. Notera att det här är 15-20 minuter efter jag kommit upp ur badet. Öppnade mig 2 centimeter på 15-20 minuter.

Vi är där med i mål med och den huvudsakliga delen är på igång. I början av krystningsarbetet står jag på knä lutandes mot ryggstödet på sängen, men på grund av att jag är ganska vig så kasade jag ner i splitt vilket gjorde ser barnmorskan inte såg något, haha!

Jag tar en hel del krystvärkar i den ställningen och här känner jag att lustgasen inte är så mycket att ha så den höll jag mest i handen och andades i emellan jag krystade.

Efter en stund byter vi position och jag lägger mig då på sidan och håller i ena benet och vid 16:49 kom hon till världen, vår lilla Edda som var 47 centimeter lång och vägde 2904 gram. En helt perfekt liten tjej som skrek så fort hon kom ut. Vilken känsla när hon kom upp på bröstet!

Moderkakan kommer strax där efter ut hel och fin och Manne fick klippa navelsträngen med en enligt honom för slö sax då den bara tuggade.

Kort och gott så tog hela förlossningen 13 timmar ifrån vattnet gick till hon var ute. Krystvärkarna var a piece of cake, tyckte nästan dem var sköna jämfört med värkarna i latensfasen. Om jag upplevde ring of fire när huvudet tittade ut? Javisst! Men bet ihop och efter jag kände på hennes håriga lilla huvud där nere mitt i kryssandet så fick jag någon extra kraft och skulle bara ha ut henne.

Vi stannade och myste tillsammans på förlossningen i cirka 6 timmar innan jag skulle över till BB och Manne skulle åka hem. Tyvärr fick han inte vara med inne på BB på grund av rådande omständigheter vilket var otroligt tufft psykiskt. Ville ju ha han hos mig och Edda men vi fick prata med varandra via FaceTime istället.

På barnläkarundersökningen upptäckte man att Edda har en glapp höft vilket innebär att skålen för ledkulan är för grund och höften går ur led, så kort efter undersökningen fick lillan besöka barnortopeden och där få en Von Rosenskena som hon ska ha i 6-8 veckor för att skålen ska växa till sig och för att hon inte ska få några men i framtiden. Sån tur är så är behandlingen nästan hundraprocentig så det är skönt att det uppräcktes. Dock gjorde det ont i mammahjärtat när dem satte på den. Vill ju ha min lilla docka utan några extra tillbehör och kunna amma henne som vanligt utan att något är i vägen. Men, det viktigaste är att det blir bra!

Om vi bortser ifrån skenan och att hon var lite gul så var förlossningen magisk. Barnmorskorna var så härliga och allt flöt på så himla bra! Om vi hade åkt hem istället för att stanna i Växjö så hade vi knappt hunnit tillbaka till Växjö, så det var tur vi övervägde att stanna kvar.

Om jag vill göra det igen? JA!

Hej & välkommen vecka 37. Om 27 dagar är mini beräknad och jag ska bara jobba 3,5 dag till vilket känns helt sjukt men så himla skönt! Känner mig så redo att tacka för mig på ett tag och vila ut mig nu innan hon kommer.

Hur mår jag? Jag mår fortfarande bra, dock det börjar faktiskt bli tungt nu - var som att vända en hand över en natt. Mini väger nästan 3 kilo och är cirka 47,5 cm lång och hon har sjunkit ner och är fixerad vilket gör det lite jobbigare att gå och finna en skön sittposition. Sitter jag för ihopsjunket så trycker det uppe vid revbenen och sitter jag för rakt så hamnar magen i knäet istället. Jag har svårt att sova lite längre perioder då mina händer somnar och domnar bort och fötterna är lite mer svullna., men jag lyckas ändå sova större delen av natten. BB-väskan är i alla fall packad och ligger i bilen och babyskyddet är installerat. Det är nära nu!