Okej, tror jag

Det fick lov att bli ett sent inlägg idag, fick lite känsla så här på kvällskvisten. Jag hoppas att eran lördag har varit fantastisk för det har min. Dagen började med förbättring av konditionen och sedan åkte vi iväg till Nora där vi strosade runt, åt god mat och köpte den kända Nora-glassen så klart. Vi tog oss tillbaka till Örebro där vi köpte de sista sakerna till vår nya familjemedlem, lilla Boss som vi ska hälsa på igen imorgon. Under eftermiddagen begav vi oss till stallet där det blev en barbackatur på samtliga hästar, riktigt mysigt! Nu under kvällen har vi kikat på film, skrattat och ätit min utsökta hallonpaj som ni ska få recept på imorgon. Jag har aldrig ätit en så god hallonpaj om jag får säga det själv. Det har varit en fantastisk dag som jag ska försöka leva på nu i samband med att jag gå och lägger mig.

Hjärnspöken. Dem kommer och dem går. Dem har blivit lätta att hantera men dem finns där. Jag är absolut inte rädd för att skriva det och låta andra få veta hur det står till. Jag är en tjej som har en hel del tankar i skallen och ett enormt hjärta som har brustit några gånger. Det är så det är och det är bara att lära sig att hantera det på bästa möjliga sätt. Haha kanske bör jag döpa om bloggen till "Kärleksbloggen"? Jag tycker om allt som har med kärlek att göra och kan därför inte motstå att skriva om det. Det faller in naturligt. Den här bloggen handlar om att peppa andra och det är inte självklart att jag alltid gör det. Jag tycker att det är viktigt at få känna till baksidan, att allt inte är frid och fröjd varenda dag. Vi är människor och det är okej att inte alltid vara okej. Man får falla hop, man får gråta, man får skrika, man får må dåligt. Det viktiga är att man repar sig för det är inte bra att vara på botten allt för länge. Man ska nog hitta en enkel väg tillbaka upp så att man själv kan styra lite över hela den processen. Apropå mitt föregående inlägg så vill jag bara tillägga att jag mår bra, åtminstone uppe i skallen. I hjärtat är det lite hullerombuller men jag accepterar det. Saker och ting blir inte alltid som man hade tänkt sig och i det här fallet är det självklart rent ut sagt förjäkligt.

Jag tycker inte om att bygga upp något för att sedan bara släppa det. Bara pang, som att släppa en bomb. Kanske är det bästa sättet att göra det på? Som att dra bort ett plåster, snabbt, inte smärtfritt men snabbt. Jag vill avsluta det här inlägget med att jag är glad över att jag har kvar kontakten med denna person som jag syftar på. Kanske undrar ni hur jag kan skriva öppet om det här och då frågar jag er varför inte? Varför skulle det inte vara okej? Jag hänger inte ut någon specifik person och det tänker jag aldrig göra. Jag är hoppfull och kommer alltid att vara det. Jag bär på hoppet och tron om att det någon dag kommer att inträffa, den där explosionen, kärleksexplosionen.

Gillar

Kommentarer