Vardagslivet rubbas

Hej mina hjärtan! Jag vet inte hur jag ska göra för att sluta tänka så förbaskat mycket. Tankarna springer före, nästan som om jag inte hinner reflektera över dem. Det är tufft just nu. Jag känner mig ensam och instängd i en bubbla som jag försöker ta mig ur. Men istället drar jag mig undan allt längre ifrån omvärlden. Mestadels av dagarna sitter jag i min egen värld där funderingarna ringlar runt omkring mig. Oftast i dessa stunder är jag som mest sårbar.

Jag vill skrika, gråta, skratta men framförallt prata med någon. Problemet är bara att mina fötter tar inga kliv framåt för att be om den hjälpen jag behöver i det läget. Istället lägger jag mig ner i sängen och låter mina tårar rinna ner från mina kinder. Konstigt nog kan bara mina tårar falla när jag är i ensamhet, inte annars...! Varför kan jag inte gråta framför någon? Jag vill bara gråta och skrika ut mina känslor. Men det är tvärstopp. Det går liksom inte...

Jag vet om att jag inte är ensam. Men så känns det i mellanrum. Jag har enbart mig själv att skylla, för hjälp får jag bara om jag ber om det. Alma vill ha hjälp men anorexin skriker inom mig ”DU ÄR INTE VÄRD ATT FÅ VÅRD”, ”DU KLARAR DETTA SJÄLV”, ”DEM ANDRA INNELIGGANDE ÄR SJUKARE OCH BEHÖVER DEN HJÄLPEN MER”...

Jag blir tokig att en ätstörning inte enbart styr hur, när och vad man ska äta utan också allt omkring än. Det är egentligen det jag plågas mest av. Vardagslivet rubbas helt och hållet. Den sociala biten är bortglömd medan arbete och skola förtvinar bort sakta men säkert. Helt krasst så ser jag ingen framtid. Jag vill våga drömma men det tar liksom stopp... JAG HOPPAS NI MÅR BRA IALLAFALL!? Kram, Kramis❤️

Kram, Kramis <3

Gillar

Kommentarer

SofiaRebecca
SofiaRebecca,
Åh har själv sånna ”dilemman” med tankar som bara springer runt i huvudet, så förstår dig verkligen! Inte alls roligt att du känner så...hoppas verkligen det löser sig för dig 🥰
nouw.com/sofiarebecca
ByAlma
ByAlma,
Skönt att inte vara ensam! sköt om dig fina du❤️
nouw.com/byalma