Mina funderingar & frågeställningar

Tankarna springer före

Hej mina hjärtan! På senaste tiden har jag haft extremt mycket kroppsångest. Egentligen är inte det så konstigt med tanke på att jag står först i kön till ett behandlingshem, som betyder viktåterhämtning. I dagsläget kämpar jag dagligen med att inte gå ner mer i vikt, eftersom anorexin har skrikit och skriker inom mig efter vistelsen på sjukhuset. "Du är finare när du vägde de där X kilona", "Du får ett bättre och värdefullare liv om du bara går ner de där "10" kilona igen som du stigit över sen sist", "Du kommer aldrig hitta din drömpartner så ful som du är", osv. skriker anorexin inombords. Dag in och dag ut, och då är det inte så himla lätt att fortsätta kämpa. Men jag gör det främst för min familjs skull. Jag vill inte se dem så oroliga som dem var när exempelvis jag blev körd i ambulans till sjukhuset eller låg i sjukhussängen och kunde knappast stå upp på egna ben utan att ramla av yrseln. Dessutom vill jag aldrig i hela mitt liv ha tillbaka den där "helvetets" sonden igen som skaver nere i mina halsmandlar. Nej, fy vad hemskt det var. Jag får nästan en tår när jag tänker tillbaks på tiden. Hur kunde det gå så himla långt?

Jag vill må bättre, men demonerna hindrar mig. Det hjälper liksom inte att vården säger "Alma!! Läkarna räddade dit liv när dem tog din makt ifrån dig på sjukhuset", "Alma du har både fysiska och psykiska komplikationer" eller "när min behandlare, läkare och enhetschefen hotar med att lägga in mig på sjukhuset igen om jag fortsätter i samma riktning som jag gjorde för några veckor sedan". Mina hjärnspöken tänker bara att alla andra med anorexi är så himla mycket sjukare och svagare än mig. Jag är varken en tillräckligt bra kompis, duktig i skolan eller att vara anorektiskt. Fast innerst inne förstår jag att "jag inte är frisk", dock så ser jag mig inte som anorektiskt, eller har aldrig varit det. Kanske ätstörd men inte mager utan åt andra hållet istället "tjock och otillräcklig". Men konstigt nog känns ätstörningen, liksom som jag!! Min egen identitet. Anorexin har skapat mig, för jag vet inte annars vem Alma riktigt är. Anorexin är tryggheten i mitt liv, samtidigt som jag vet att den är skadlig och ett helvete... Men kanske är jag värd det livet?

Kram, Kramis <3

Gillar

Kommentarer

Lilljag
,
Känner igen mig så... 💔 MEN vi ska kämpa för att slippa all denna skit! Ett liv utan demoner är så mycket bättre 💖💪nouw.com/lilljag
ByAlma
,
Du är grym hjärtat! Det ska vi absolut göra! Tillsammans är vi starka och vinner över helvetet❤️nouw.com/byalma
Silverblomma
,
Kämpa på, det är värt besväret efteråt..nouw.com/silverblomma
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229