Psykisk ohälsa, Mina funderingar & frågeställningar

Hej mina hjärtan! Om jag ska vara ärlig så har jag fuskat lite med maten de allra sista dagarna. När jag inte är i behandling på ätstörningsenheten nu under jullovet så blir matångesten ännu värre. Anorexin knackar på - inte bara en gång under dagen utan ett hundratals gånger. Att inte få se och veta vad vågen hamnar på varje vecka, stressar mig! Att inte ha kontroll kring mat, kropp och vikt är verkligen ett stort obehag. Just nu när jag äter allt jag ska få i mig under dagen under tiden jag vet att hektona ökar för varje vecka som går - skrämmer slag på mig! Ena halvan av mig vill bara skrika och släppa taget om anorexin medan andra sidan vill hålla sjukdomen vid liv.

Jag kämpar hela tiden, men ändå finns tankarna vid min sida hela tiden och lämnar mig inte ifred. Jag vill bli frisk men det går inte! Jag tror inte på att när man kommit upp till en normalvikt så mår man hundra procent bra. Jag har gått upp cirka 12 kilo och jag mår långt ifrån bra gällande min anorexi. Ja, jag vågar utmana mig mer och mer kring ätandet men tankarna finns där lika mycket. Varför är det så i så fall? Jag anser att många menar att om man nått den vikt man hade innan man blev sjuk, så är man frisk. Jag ska inte säga att det är så, eftersom att jag har många kilon kvar till min normala vikt. Ni som är friska från anorexi; vet ni om det stämmer? Är det sant att man mår bra om man nått sin målvikt? Själv anser jag att en ätstörning sitter i hjärnan och inte i antal kilon...

Tänk alla människor som har en annan form av ätstörning, såsom bulemi, ortorexi eller diagnosen ätstörning UNS med en normalvikt. Menar läkare eller anhöriga att de mår bättre för att de har en vikt som inte är skadlig? Jag tror nästan tvärsom, skammen att veta om att man har ett dåligt förhållande till mat men ändå inte vara normalviktig. Att kompensera det man ätit - tänk skammen!? Eller inte får den hjälp man behöver på grund över att sin kropp inte är underviktig. Enligt mig låter det här löjligt fånigt... Om jag tänker mig in i deras perspektiv så är det att få ett stenhårt slag rakt in i magen. Jag tycker faktiskt synd om dem! Kram, Kramis❤️

Gillar

Kommentarer

happyM
,
Håller med tidigare personer, så himla viktigt att försöka släppa taget (även om jag vet att det är det värsta som finns). Jag vet hur mycket jag grät när jag gick upp, tills jag en dag bara fick nog på att vakna upp med svullna ögon pga gråt och med en stor ångestklump i magen. Det låter lättare än vad det var men jag släppte verkligen taget om skiten och det blev så mycket bättre. Jag tror dock att jag är fel person till att ge tips, just eftersom att jag fortfarande mår så pass dåligt i min kropp. Men just att komma ut ur kontrollbubblan har hjälpt mig från den "farligaste" delen av sjukdomen <3nouw.com/happym
ByAlma
,
❤️❤️nouw.com/byalma
IsabellePettersson
,
Kämpa på!! Du är en hjälte!!✨❤️nouw.com/isabellepettersson
ByAlma
,
❤️❤️nouw.com/byalma
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229