På ... blir jag inlagd

Psykisk ohälsa, Capio Ätstörningscenter

Nu har jag fått datumet för inläggningen på Capios behandlingshem för just ätstörningsproblematik - Datumet är...

Hej mina hjärtan! Detta inlägg är alldeles speciellt för mig. Jag vet inte vad jag känner eller vad jag tänker. Ena sidan av mig är i panik. Allt är kaos. Anorexin är på mig! Medan jag "Alma" är förväntansfull, pirrig, nervös och lyckligt lottad att jag fått denna chans, för tyvärr är det inte många som fått/får denna möjlighet. Många av er förstår säkert redan vad jag är ute och spånar efter. Men nu på måndag ska jag bli inlagd på ett behandlingshem i Varberg pga. min anorexi. Jag har kämpat och kämpat i åratal. Varit inlagd två vänder på slutenvården på sjukhuset här i Örebro. En kortare vistelse och en längre. Utfört många olika terapiformer och behandlingsalternativ i öppenvården på ätstörningsenheten i cirka 4 års tid. KBT, familjeterapi, KBT-E, måltidsträning, sondnäring, sjukgymnastik (kroppskontakt) och gruppterapi. Det har blivit en slags vardag det också.

Men nu är jag redo att ta nästa steg, eller iallafall Alma. Anorexin tvekar dess värre. Mitt psyke börjar säga emot och min kropp börjar tära på sig allt mer. Vikten har ökat och minskat, ökat och minskat. Gång efter gång!! Ibland mycket och ibland lite. Kalla händer, hjärtklappningar, frossa, blåa läppar, blekhet, yrsel, svimningar, krampanfall, både låg och hög puls + blodtryck, förstoppning, magbesvär, magont, hårbortfall, frätskador på tänder, försämrad nagelkvalité, oregelbunden/bortfall mens, för låga saltvärden och mycket mer har min anorexi förstört mig rent kroppsligt. Ångest, panikattacker och depressioner har varit min vardag mer eller mindre under hela min tonår.

Men nu ska det bli ändring på detta. Ja. Jag är rädd, eller nej utan livrädd. Rädd för att bli frisk. Rädd för att må bra. Rädd för att inte bli accepterad. Rädd för att inte få rätt vård. Rädd för att inte prestera. Rädd för att äta. Rädd för att bli ännu mera deprimerad. Rädd för viktuppgång. Rädd för ångesten. Rädd för att hamna tillbaka på sjukhusbädden med rinnande sondnäring genom näsan ner i magsäcken. Rädd för... allt! Jag vet inte längre vad som är värst ångesten eller oron. Allt gör ju lika ont. Men stark ska jag bli. Riktigt stark både fysiskt och psykiskt. Anorexin ska inte vinna denna gång, utan jag ska vinna... (förhoppningsvis - anorexin strider emot).

Kram, Kramis <3

Gillar

Kommentarer

Naatly
Naatly,
Du klarar det här! Varberg verkar vara ett riktigt bra ställe. Hejar på dig ❤️nouw.com/naatly
ByAlma
ByAlma,
IsabellePettersson
IsabellePettersson,
Lilla Alma!! Jag tänker på dig och vill så gärna att du ska bli frisk. Jag tror på dig och hur tufft denna tid än är kommer den ge mycket. Du klara detta, det är jag säker på. Låt det ta den tid det tar och bara kämpa. Jag tror på dig. KRAM❤️❤️nouw.com/isabellepettersson
ByAlma
ByAlma,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229