Hej alla mina fina läsare! Den 28 Januari startade jag min blogg här på Nouw. Min tanke var att sprida glädje och dela med mig av mitt intresse av kläder och skönhetsprodukter. Allt kändes så himla bra just den stunden jag tryckte på data entry och väntade tills mitt första inlägg skulle komma ut på hemsidan Nouw. Jag tänkte för mig själv om en läsare tittar förbi på min blogg så är jag jättenöjd. Att bara få sprida glädje till en människa gjorde mig glad i den stunden.

Kom ihåg att jag var så nervös vad folk skulle säga, tycka och uttrycka sig om att jag hade startat en ny blogg ännu en gång. Ni som inte vet har jag haft en blogg på Improveme där jag hette Almasliv. Det gick bra fick ganska många läsare, men en sak fattades glädje. Allt blev bara press, stress och katastrof inombords, jag ville bara ha fler läsare och prestera bättre när det gällde kvalité på blogginläggen. Där satt jag dag in och dag ut, med bara en stor klump i magen. "Fan jag glömde lägga ut ett blogginlägg idag, fan jag glömde att lägga ut ett inlägg idag igen" Det blev tillslut min vardag och jag slutade helt att blogga på Improveme...

Men i Januari började mina tankar komma igång igen och jag satte ett mål: Jag vill starta en ny blogg och lägga ut när jag känner för det. Om en läsare läser mitt inlägg så är jag nöjd. För då har jag lyckads lite iallafall. Men det blev fler läsare en så mina första inlägg. Jag tyckte det blev roligare och roligare att skriva inläggen för varje dag som gick.

Men en sak jag hade i baktanken var att jag även ville dela med mig om min resa genom anorexin och mitt psykiska tillstånd. För att kunna nå ut till fler att man aldrig är ensam med ångest, oro och tårar. Kunna stoppa tabun mot psykisk ohälsa. Men jag vågade inte, för tänk om jag får höra elaka kommentarer. "Som du tror att du är något, du vill bara ha uppmärksamhet eller skratt från skolkamraterna". För det skulle jag inte klara av just då!

Men dagen kom då jag bestämde mig för att dela med mig av min historia genom helvetet. Jo jag fick se blickar, skratt från klasskamrater, men inte elaka ord fysiskt. Men räckte för att jag skulle börja tvivla ännu mer på mig själv, gjorde jag verkligen rätt beslut? Men tittade tillbaks på blogginlägget och såg alla fina kommentarer från er. Just då bestämde jag mig för det var det bästa jag kunde ha gjort. Kanske kunnat hjälpa någon eller två. Och nu står jag här med flera tusen läsare i månaden och ca 100 följare på min resa genom psykisk ohälsa, samt min vardag, att vara tvilling och mitt största intresse mode. Jag ångrar inte en endaste minut över min blogg, tack vare er!

Så stort tack för ert fina stöd! Ni gör min dagar, så TACK! Kram❤️

Gillar

Kommentarer

johnssons
,
Åh så stark du är<3nouw.com/johnssons
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229