Psykisk ohälsa

Hej! Jag fick häromdan en fråga hur jag klarar att gå igenom en ätstörning? Ska först vara tydlig med att jag inte är friskförklarad men har kommit en bra bit på väg genom helvetet. Förlåt ordvalet men det är ett jäkla helvete. Det har förstört inte 1 år utom flera år i mitt liv och inte bara i mitt liv utom också min familjs liv. Det jobbigaste med det hela är att när jag ska tänka tillbaks på min högskoletid så kommer det präglas av sjukhusbesök fram och tillbaka. När mina vänner har haft det roligt på raster eller aktiviteter efter skoltid har jag suttit hemma och haft ångest över att äta en potatis. Jag säger absolut inte detta för att ni ska tycka synd om mig. Säger detta för att ni ska få en förståelse över en ätstörd människas liv...

När jag var som sämst i min anorexi tyckte jag det var jobbigt att dricka vatten. Fattar ni? Nu när jag tänker tillbaks på det, så fattar jag inte varför jag tyckte det var så hemskt. Det låter bara konstigt i mina öron. Men har ändå en förståelse då jag har extrem ångest för att äta tex pasta eller godis. Jag har nog inte ätit pasta på över ett års tid nu och godis ska vi inte prata om. Så har ändå en förståelse, men ändå inte! Jag vet att jag har en långbit kvar i min ätstörning och många kilo kvar. Men en sak jag har bestämt mig för är att jag någon gång ska bli frisk från ätstörda tankar och bli fri från min ätstörning. Följer flera bloggar som har lyckats och är stora förebilder för folket och dit vill jag komma. Men det är som sagt en långbit kvar med måltider av ångest och panik över vad vågen ska stanna på nästa gång. Men jag ska klara det, men får acceptera gråt och rädsla för att tappa kontrollen och bli frisk från helvetet. Men det går för det har mänskligheten visat, men det har jag svårt att tro just nu. Men det går faktiskt, hoppas ni uppskattade detta inlägg så ses vi ikväll igen, kram❤️

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229