Psykisk ohälsa

Jag var helt säker på att jag skulle dö!

Hej mina hjärtan! Jag vet inte vart jag ska börja detta inlägg, eftersom att jag trodde att jag verkligen skulle dö. Ni tänker säkert "nej, varför ljuger du för?" Men känslan var verkligen så, jag visste inte vad som hände i onsdags förmiddag. Jag hade en normal morgon, gick upp och åt frukost med mamma. Under förmiddagen var jag ute med Enya och promenerade, innan jag hoppade in i duschen och tog en varm, uppfriskande dusch. Sedan hände det...

Jag kände inte igen mig själv! Hjärtat började slå ovanligt hårt och snabbt, nej oerhört hårt och snabbt. Det var som om hjärtat skulle hoppa ur mig samtidigt som jag drabbades av en tyngd över bröstet, som skapade andningssvårigheter. Magont, huvudvärk och illamående var också ikapp mig. Min hud blev kallsvettig. Hela rummet svävade runt, yrseln och känslan av att jag skulle svimma var också med mig. Mina muskler tinade bort av svaghet. Jag fick dessutom stickningar och domningar i kroppen. Jag trodde helt ärligt att jag höll på att bli galen, därmed började mina destruktiva tankemönster snurra allt mer i huvudet på mig.

Ja, jag kanske inte var jättesnäll mot mig själv då jag använde mig av destruktiva verktyg under tiden detta uppstod. Känslan och förnuftet var bara helt borta. Men under tiden det var som värst ringde jag mamma och storgrät. Hon hoppade upp ur stolen och sprang ut till bilen i racerfart från hennes kontorsarbete. Det tog inte många sekunder, minuter innan hon var hemma och kramade om mig. Fast det hade jag jättesvårt att lugna ner mig! Men med lite ångestdämpande och mys i mammas famn, blev jag allt mer avslappnad under tiden klockan tickade.

Jag har drabbats av många panikångestattacker under mina år, men inte som denna. Eller jag har säkert haft en liknande ångestattack i samma "svårighetsgrad", men aldrig så här länge. Det tog flera timmar innan jag var till ro. Mamma har aldrig sett mig såhär förut, nästan som om hon var tvungen att ringa till psykakuten. Men det lugnade ner sig allt mer med en kort promenad och mediciner, som tur var! Helt ätligt så trodde jag att jag höll på att bli galen, eller att döden var nära mig! Det var så himla obehagligt! Självklart klarade jag inte av att gå till skolan i onsdags, eftersom att det tog så himla hårt på mina krafter rent psykiskt men framförallt fysiskt. Herregud vad trött jag har varit hela veckan efter den kollapsen...

Kram, Kramis <3

Gillar

Kommentarer

lovebyagge
,
Vet hur vidriga panikångestattacker är då jag själv får de i olika perioder och mer ofta i vissa perioder. Finns verkligen inget värre och man tappar allt förnuft. Jag får känslan att jag liksom hamnar utanför min kropp, panikångest är verkligen det värsta. Men man får komma ihåg att den går över förr eller senare ( du vet, ångestkurvan). Spelar ingen roll hur stark den är eller hur länge den pågår, själva ångestattacken kan inte döda dig. Massa styrkekramar <3 nouw.com/lovebyagge
ByAlma
,
Precis som du skriver stämmer det att en ätstörning inte kan döda, men känslan kan vara åt det hållet❤️😢 Kram, Kramis❤️nouw.com/byalma
elinelmersson
,
Åh KRAM på dig fina tjejen <3 Ta hand om dig!!nouw.com/elinelmersson
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229