Capio Ätstörningscenter

Hur tänker du inför viktuppgången som du bör utföra under behandlingens gång?

Jag vill vara ärlig för er från start eftersom ärligheten varar längst. Ärlighetens talan så har jag väldigt svårt att tänka långsiktigt att faktiskt min kropp ska förändras. Jag tycker inte alls om min kropp i dagsläget. Vi är definitivt inte goda vänner. Min självbild är långt ifrån bra. Jag mår inte alls bra i min kroppsform, så varför inte ändra på den? Tänk om fallet var så enkelt. Men jag är fortfarande lika rädd för just det, att gå upp i vikt. Jag ser mig själv som överviktig i mina egna ögon. Många säger till mig att jag är som en sticka i kroppsformen, iallafall förut när jag vägde desto mindre. Ärligt talat så ser jag inte det. Utan jag ser bara massa fett på min mage, mina lår och armar... Ja, jag är livrädd för viktuppgång, samtidigt som jag vet att min kropp behöver det för att alla mina värden ska må bättre.

Var det du, vården eller din familj som beslutade att du skulle bli inlagd på heldygnsvården på Capio?

Det var inte enbart en eller två personer som bestämde detta. - Jag skulle våga säga att vården hade tappat hoppet om mig. Jag hade provat på alla former som Örebro län kunde erbjuda inom ätstörningsproblematik. De hade inget annat val än att ge mig mer specificerad vård, och det fanns inte närmare Örebro därmed fick det bli Capio ätstörningscenter i Varberg. Min mamma och pappa var dessutom på vården väldigt mycket då de märkte att det gick åt fel håll igen, samt deras energi var totalt på botten. Jag ville ungefär till 50/50 när remissen skrevs. Jag har dock förslagit Capio tidigare när jag har varit mer motiverad. Men då har jag varit i för dåligt skick att skickas hit, enligt min läkare.

Vad saknar du mest från det riktiga "vardagslivet"?

Jag tycker vardagen rullar på bra här på behandlingshemmet, däremot är det långt ifrån ett vardagsliv där hemma. Schemat är fullt upp utav massvis av möten och måltidsträning samt avslappningsövningar. Inte riktigt som hemma. Men klimatet är någorlunda likt. Kanske inte till 100%, men långt ifrån sjukhusmiljö. Det gör mig allt mer avslappnad. Nu till frågan "vad saknar du mest från det riktiga "vardagslivet"? Jag nämner tre saker - min hund Enya, min familj och hemmakänslan. Ja! Varberg har blivit som mitt nuvarande hem, fast att jag enbart har bott här i drygt två veckor. Men jag har ju "alla" mina saker här. Hjärnan blir dessutom lurad eftersom att jag är inställd på minst 12 veckors behandling. Men som sagt tar jag en dag i taget, eftersom att jag är livrädd att tänka långsiktigt. Vad har livet egentligen att erbjuda?

Kram, Kramis <3

Gillar

Kommentarer

feliciamanai
,
Starka fina du! Fortsätt kämpa<3nouw.com/feliciamanai
ByAlma
,
Puss på dig😘nouw.com/byalma
happyM
,
Åh men så himla skönt att ändå känna att det rullar på ❤️ Men bra att ha saker att sakna hemma också, då har du verkligen något att kämpa lite extra för ❤️ Stor kram ❤️nouw.com/happym
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229