Del 1 - HÄR!

Hej mina hjärtan!

... I mellanstadiet kom jag in i en annan fas i livet. Efter att ha haft det lätt på lågstadiet med alla ämnen och varit vän med många, så kom den psykiska ohälsan ikapp mig. Jag hade ren ångest utav att gå till skolan, för att då var jag tvungen att lämna min mors hand. Otrygghet, separationsångest och att inte känna sig "normal", precis som dem andra gjorde mig allt mer sårbar. För det andra så började alla skolämnen bli allt svårare och jag hade svårt att koncentrera mig under lektionerna. Under den här perioden fick jag mycket hjälp från skolkuratorn och skolsyster, som hade hjälp mig sedan årskurs 3, med ungefär detsamma problem som jag kämpade emot.

Jag skrek, grät och kräktes nästintill alla skoldagar, av ren panik. Mamma fick köra mig till skolan varje dag, dra mig ut från bilen medan någon lärare på skolan fick komma ut på skolgården och hjälpa mig in på skolan. Men när mamma hade kört iväg mot sitt arbete och jag lugnat ner mig, mådde jag bra! Då fungerade jag i princip som alla andra i min årskurs. Jag trivdes med lärarna, klasskompisarna, vännerna och den lilla isolerade skolan, där det var lugnt och stilla inomhus och vi sprang runt, runt, runt på skolgården under rasterna. Jag umgicks med en lite mindre kompiskrets både på skoltid och under min fritid, vi lekte, spelade kort, gick på skoldiskon, och blev lite äldre för varje år när vi sakta närmade oss tonåren och allt var så väldigt spännande och extremt pinsamt... ;)


Jag träffade allt mer nya vänner och fick ännu mer relationer med nästintill alla mina klasskamrater. En dag var man bästa vän med den kompisen, medan andra dagen så umgicks man med någon helt annan. Om man hade varit hemma och legat sjuk eller om en helg eller ett lov hade passerat – men det var så naivt och oskyldigt. Och roligt.

(Mitt mående varierade väldigt mycket under mellanstadiet, 3-4:an mådde jag inte alls bra, 5: mådde jag nästintill perfekt, utan att mitt kroppsliga kändes "fel" och mina första bantningsperioder började utvecklas. Slutligen i 6:an blev jag deprimerad och mina mattankar började passera allt mer i mitt huvud.

I högstadiet började det krävas mer i min personlighet, efter en mall. Man skulle ha speciella märkeskläder, sminket skulle vara på sin plats, man skulle ha en "sund" kropp och vara i de coola kretsarna, kaxa emot lärarna och skaffa pojkvän/flickvän. Jag som inte var van vid dessa anpassningar, så var tvungen att anpassa mig fort. Nu var det dags att välja sida, visa vem man skulle vara. Och vem var jag? Ingen aning. Hittills hade det gått bra att bara smälta in och leka, jag hade inte haft så många egna åsikter om någonting egentligen, för det hade inte krävts av mig. I mellanstadiet hade vi som mest frågat chans, pallat äpplen och hållit på med våra mobiltelefoner under rasterna, nu var vi plötsligt tonåringar. Hormonerna hade tagit ordentlig fart och jag kan se i efterhand hur sanslöst förvirrad jag var...

Hemma var vi fyra passionerade personer under samma tak, diskussionerna gick ofta höga men toleransnivån var inte alltid lika hög hos någon av oss – men det fanns mycket varm och innerlig kärlek. Det blev en ännu mer förvirrande tid när jag knappt visste var jag befann mig i livet, vem jag skulle försöka spela och vems ben jag försökte stå på hemma – mina egna eller någon annans? Detta ledde till att min ätstörning tog fart på riktigt... Sjukhusbesök, familjeterapi, matträning och sjukgymnastik blev allt min vardag.

När mamma var arg på sin provocerande tonårsdotter ville jag vara henne till lags, samtidigt som det var min period i livet att högljutt slå mig fri från dem. Jag försökte balansera på nån slags gyllene medelväg, men det blev inte mycket till uppror, eftersom jag ville göra som hon sade och tryggheten fortfarande var viktig för mig. Det var förvirrande, jag tog på mig mycket ansvar för andra runt om kring mig, framförallt i skolan och till slut visste jag varken ut eller in. Jag var arg, ledsen, frustrerad, orolig, nedstämd, deprimerad dygnet runt samt brottades med anorexia, men fick inte utlopp för det. Det var svårt att förhålla sig till.

Högstadiet var en mardröm, en period med tre förvirrade år. I skolan blev tjejen med ätstörningar och psykisk ohälsa. Jag hade knappt några "äkta" vänner att umgås med utanför skoltid. Istället gick jag hem följde till och från mitt matschema samt spenderade tiden i sängen eller i löparspåret. Under mina skoltimmar följde jag efter min bästa vän Amanda samt min tvillingsyster Tilde, som en "svans". Jag hade i hela mitt liv anpassat mig till rådande omständigheter och blivit bra på det – jag hade sökt tryggheten i andra. Men frågan var - vem var jag?

Den rädsla som kom över mig tidvis måste ha varit den som stavades dödsångest på BB, jag kan inte förklara det på något annat sätt. Det var en balansgång mellan vänner och föräldrar, antingen bråkade jag i princip jämt med mina föräldrar, och försökte vara till lags på alla sätt – men hur jag än gjorde så blev det fel här hemma. I skolan var jag en helt annan person, jag syntes eller hördes aldrig. Om jag gjorde det, fick jag stämpeln som anorektiskt - som formade min identitet...

Kram, Kramis <3

Gillar

Kommentarer

MajaLinneaSturedahl
,
Älskar verkligen din blogg, den är så fin och man få verkligen lära känna dig från grunden så fina inlägg och sån stark personlighet ❤️nouw.com/majalinneasturedahl
ByAlma
,
Jag blir verkligen tårögd över att läsa dina, fina, varma ord! Jag vet inte hur jag ska tacka dig, men en sak kan jag skriva; DU ÄR UNDERBAR <3 Kram, Kramis <3nouw.com/byalma
happyM
,
Vilken resa du tagit dig igenom, du är fantastisk! Hoppas du förstår när du skriver ner det här hur fruktansvärt stark du är. Om det är någon som måste gå igenom samma sak som du gjort så hoppas jag att de hittar din blogg, så att de får se att det går att ta sig igenom det. Kram. <3nouw.com/happym
ByAlma
,
Mina tårar bara rinner av tacksamhet, och så härlig du ÄR! Jag hoppas verkligen att jag kan förmedla positiva inlägg här på bloggen, fast att det är ett helvete ibland... DU är helt fantastiskt och jag är så glad över att läsa din blogg också! Kram, Kramis❤️nouw.com/byalma
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229