Hej Alma! Varför var du inte som alla andra barn? Dina vänner och klasskamrater sprang runt och lekte dunken på rasterna. Men inte du? I ensamhet satt du på en parkbänk eller sprang efter en av dina allra bästa vänner Amanda eller din tvillingsyster Tilde. Lärarna avbröt Amanda eller Tildes munnar hela tiden, innan de hann prata färdigt. Min klassföreståndare sa med mild, omtänksam men ändå bestämd röst, Alma du kan väl prata själv när vi pratar om dig? Det blev alltid knäpptyst i korridoren innan jag tog modet att framföra mitt talande. Men i själva verket ville jag bara springa iväg och leka kurragömma, eller helst av allt lägga mig i mammas varma famn och skaka av rädslan som jag bar runt på. Inte förrän nu förstår jag att det var en blandning på dålig självkänsla och min diagnos GAD, som jag har fått på senare tid.

Eller när jag satt i matsalen och en killkompis till mig sa; Alma varför äter du ingenting? Egentligen vet jag inte varför jag inte åt, men det gick bara inte. Jag mådde illa nästintill hela tiden. Om vi backar tiden ett år tillbaks så hade jag så mycket ångest att jag kräktes nästintill varje morgon och även ibland i skolan. Mamma tog med mig lite vårdcentralen där jag fick träffa en läkare, men de menade att det berodde på stress och oro. Redan då var min lärare orolig för mig, varför jag inte åt. Min vikt var underviktig som skapade magont, blandat med nervositet. Min klassföreståndare skickade mig till skolsköterskan där jag fick gå på kontroller som vikt och längd. Idag ser jag en tendens att när jag blir nervös drar jag ner på maten, precis som då! Detta har lätt till en sjukdom med namn, Anorexia Nervosa.

Gillar

Kommentarer

t3g3lhuset
,
HannizPanniz
,
Alma, av någon slumpmässig anledning har jag lyckats klicka mig in på din blogg. Det skär i mitt hjärta att få läsa dina berättelser med tanke på allt du genomlidit. Du är en ung, stark och modig kvinna. Glöm inte det. På riktigt, en stor styrkekram till dig! nouw.com/hannizpanniz
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229