En ätstörning är inte siffran på vågen

En ätstörning är inte siffran på vågen, utan hur ångesten påverkar ens vardag.

Behandlas alla personer med ätstörningar likadant? Kan kön, antal kilon, diagnos, tro, fattigdom, kultur eller var man befinner sig i Sverige påverka? Alla människor har rätt till professionell hjälp inom ätstörningsvården för att överleva. Men tyvärr ser det inte ut så i dagens samhälle. Men varför är det inte så när det handlar om människoliv?

Jag har skrivit denna artikel, för att nå ut till fler i samhället om människor orättvisor i kampen mot tillfrisknad. Därför måste jag kunna ge kunskap och fakta om detta viktiga ämne. Annars kommer vi stå kvar i samma mörka spår. Vi måste bara våga, orka och framförallt göra någonting för att alla ska ha samma möjligheter att lyckas i sin tillfrisknad. Det spelar ingen roll var man bor, vilken diagnos man har eller vem man är.

Jag har valt att skriva denna artikel för att nå ut till er som är involverade i min ätstörningsvård. Jag har tänkt, analyserat, läst, skrivit anteckningar till att ha diskuterat med drabbade och närstående. Om jag inte tänker fel, så tror jag inte att någon har varit emot mig. I så fall undrar jag “varför man inte vill att alla människor ska ha samma möjligheter till rättigheter att få den hjälp man behöver”. Till mitt försvar vill jag bara säga att alla personer har rätt till ett tillfrisknande. Om vi bättre hjälps åt och sprider att alla individer med ätstörningar har rätt till anpassning i vården samt ska behandlas likvärdigt. Så gäller det bara för vården att ta sitt ansvar och bli mer vetande.

Jag kan bara sprida informationen vidare, medan ni har ansvaret. För om inte den erfarna generationen tar till sig budskapet, så kommer det inte hända någonting! Men hur ska vi ändra på det, så att alla hjälps åt?

Det första är att ”ingen” ätstörningen är värre än någon annan, psykiskt! Det vill säga att alla ätstörningar kan leda till farliga konsekvenser, oavsett vikt. Exempelvis; man kan må lika dåligt om man lider av bulimi som anorexi. Därför ska alla bli positiva bemötta, orättvisor får inte förekomma och att alla ätstörningar ska tas på allvar. Det andra är att alla har rätt till en bra behandling. Inte bara att man får en behandling utan att kontaktpersonen anpassar behandlingen efter patientens förmåga. Angående behandling för ätstörningsproblematik så måste Sverige göra någonting, så att alla ska få den bästa hjälpen efter behov och förmåga inom snar framtid.

Därför behövs mer kunnig personal mot ätstörningsproblematik, för väntan kan göra den ätstörda ännu mera sjuk. Det sista men bland det viktigaste av allt är att vikten inte avgör om patienten är ätstörd, eller inte? För det är det psykiska som är ”sjukdomen”, när man lider av en ätstörning. Titta på mig, jag är ett levande exempel. Jag mådde lika dåligt när jag vägde 5-10 kilo mer, än när jag var nere på min lägsta vikt någonsin...

Jag har fått nog och vill göra skillnad för alla andra människor med ätstörningar där ute i världen. Det minsta jag begär är att vi hjälps åt att sprida budskapet - alla ska ha samma möjligheter att få den hjälpen man behöver. Poängen med det hela är att sjukvården måste ta mera ansvar över situationen. Så att alla patienter ska ha möjligheten att bli friska, för desto längre tiden går desto svårare blir det...
OBS: “De sanningar som vi inte vill höra, är nyttigast att lyssna till.”

Kram, Kramis <3

Gillar