Den eviga jakten på att bli förstådd

Det är precis detta, jag vill ha sagt:

Hej mina hjärtan! I dagsläget "om ni följt min blogg ett tag", så vet ni att jag kämpar mig ur Anorexia Nervosa. En hemsk sjukdom som förstör så många människors liv, där ute i världen och i värsta fall till döds. Hursomhelst får jag höra av många anhöriga samt bekanta till mig att jag har valt denna sjukdom själv. Och på en synvinkel, absolut! Men i den andra synvinkeln är det inte jag som bestämmer, utan min ätstörning - som jag brukar kalla för mitt "omedvetna". Den drabbade kan inte tänka klart samt är inte i "nuet" under delar av sjukdomsperioden. Däremot "när man kommit en bit in i behandlingen" så utför man sina beslut efter ett tillfrisknande medvetet, för där och då vet man att den ända utvägen för att bli frisk igen, är att börja äta - fast att ångesten är för sträng och hård! Hit har jag kommit, men ångesten är för stark av obehag. Och några dagar, nästan alla dagar i veckan så känner jag mig inte sjuk, då ätstörningen blivit min identitet och vardag...

Men det ingen förstår är att en ätstörning grundar sig i någonting, som är själva poängen i sjukdomsprocessen att ta reda på under behandlingens gång. I mitt fall så finns det säkert många olika orsaker, till min sjukdomsbild/sjukdomsperiod - precis som för många andra.

Jag brukar säga att en ätstörning är som en slags befrielse, att hämnas mot sig själv för att kunna slippa alla krav från omvärlden eller från sig själv. Det jag kommit fram till efter massvis av funderingar med mig själv samt tillsammans med andra, är att en ätstörning är som ett slags beroende. Precis såsom shopaholic (shoppingberoende), spelberoende, alkoholism, drogmissbruk, självskadebeetende, sockerberoende osv. Beroendena är i princip likadana, fast uttrycker sig på olika vis. Man väljer inte att bli sjuk själv, men sjukdomen grundar sig i ett lågt självförtroende/självkänsla eller ett stort självhat. Det kan man inte styra över själv, utan att få professionell hjälp!

Många vänner säger till mig; det är väl bara att äta?" Men om det skulle vara så enkelt, skulle ingen vara drabbad av anorexi, bulimi eller ätstörning UNS (utan närmare specifikation). Ångesten äter upp personen som är drabbad inombords! Precis som ett annat beroende såsom alkoholism; "det är väl bara att sluta dricka?" Ja, fast nej! Då ångesten vill "döda" som grundar sig i någonting som har övergått till ett slags beteende - pga. att tankarna har hittat ett sätt att få uttrycka sig på... Det jag vill komma fram till är att man väljer inte själv att bli sjuk i ett beroende, utan det är ångesten som tar sig i uttryck att beskriva den drabbades oro samt obehag, okontrollerat!

Hoppas ni förstår vad jag vill ha sagt - så får ni ha det så bra!

Kram, Kramis <3

Kram, Kramis <3

Gillar

Kommentarer

aqvistemilia
aqvistemilia,
❤️❤️ fina du
nouw.com/aqvistemilia
ByAlma
ByAlma,
Du är fin <3
nouw.com/byalma
elllensvensson
elllensvensson,
massa kramar💓
nouw.com/elllensvensson
ByAlma
ByAlma,
wilmamelin
wilmamelin,
Sjukt bra förklarat, nyttigt för oss som inte är sjuka att få en inblick och läsa för att kunna förstå! Ta hand om dig!
nouw.com/wilmamelin
ByAlma
ByAlma,
Åh tack så mycket, det värmer verkligen! Kram <3
nouw.com/byalma
happyM
happyM,
Relaterar verkligen, blir alltid så imponerad av hur du kan beskriva saker som jag har haft svårt att sätta ord på! kram ❤️
nouw.com/happym
ByAlma
ByAlma,
Och jag blir inspirerad av dig - kramis <333
nouw.com/byalma
MoaIrene
MoaIrene,
Så bra förklarat! 😊🌸
nouw.com/moairene
ByAlma
ByAlma,
Tack snälla😘
nouw.com/byalma