Då var det nog dags för finalen

Inte lika graciös som denna Donna, men väl under ytan ändå. Det är nog inte så mycket att göra åt det hela, det är inte solklart vad som är vad.. Det som står klart, det är att moral inte ryms. Att utnyttja ett tillfälle då sin egen dotter/syster är döende är bland det vidrigaste jag hört talas om. Något fattas den typen av människor, något essentiellt och fundamentalt.

Hon överlevde, jag undrar om hon eller hennes man känner till det. Jag undrar hur det skulle kännas att få reda på. Att Pappa passade på, att Syster passade på att utnyttja läget. Att det ens rymdes, att inte oron tog all plats. Så i den andan blir dagens låt en oväntad sådan. Ett band som i min värld är/var oerhört överskattade och som endast överträffas av Beatles. Naturligtvis är det ABBA. Det är ett av de band som får min kropp att skälva av obehag, varför vet jag inte riktigt. Andra band är lättare att förstå obehaget som infinner sig av, fast ABBA är ett undantag. Inte gnäll, inte gnissel fast ändå ett påslag av frustration som är påtagligt som en brännmanet i fjällbacka eller en stenbumling i Chamonix pister.

Som innan har jag svårt att få in videos, så här är låten: Money, money, money.

Det var viktigare än dotter och syster. Fy fan vad snuskigt.

Överskattat

Det finns fler saker som är nästan lika överskattat, men inte lika svårt att välja bort. Just nu är förvisso frustrationen av annat slag, fast jag skyller den på ABBA för att minimera kontaktytan med de sanna.

  • Musik

Gillar

Kommentarer