En throwback som ger mig rysningar

Scrollar på mobilen och ett ”minne” plingade upp på skärmen. Ett foto från ett år sedan Kom upp. Jeeez vad smal jag var. Som ett benrangel. Då förstod jag inte när folk sa till mig att jag var smal. Som om att vara blind för sin egen spegelbild typ. Fy. Jag kunde tidigare aldrig förstå en sjukdom som denna. Men fy vilken fruktansvärd sjukdom det är....

Fysiskt dör kroppen långsamt och man orkar inte alls mycket - fast i huvudet så tror man sig kunna prestera som vanligt. Man får sig själv att se ut som skulden för allt som går motigt, man tycker inte att man själv förtjänar mer och sjukdomen är nöjd för den håller dig i ett kort, starkt koppel och övertalar dig att du mår fantastiskt bra. Tills det tar stopp. Kroppen pallar inte mer. Psyket är helt slut. Allt man vill är att ligga ner och vila. Hela tiden. Minns att Dagarna kändes som oändligheter. Känslan av att ingenting i världen kunde få en glad , på djupet, var konstant. Fy.


Minns hela förra året som en dröm. Som något jag känt och tänkt men som inte kan vara sant? Inte jag?


Är grymt stolt över resan jag gjort. Den har varit allt utom enkel men det går. Andra mål i livet la jag på hyllan för ett slag för att fokusera på att bli frisk. Utan en hälsosam kropp spelar plötsligt inget annat någon roll. Hela världen vändes typ upp & ner.

Vill dela med mig till er alla, än en gång: anorexi GÅR att bli frisk från. Och hjälp från utomstående personer var min räddning. Står ni bredvid någon som lider av anorexi eller tenderar åt det hållet - snälla gör något. DU kan vara det som vänder trenden.


x/A

??x/A 

Gillar

Kommentarer

Fia_Jungdalen
Fia_Jungdalen,
Du har verkligen gjort det så himla bra ❤️ Så stark och så modig som vågar berätta om din sjukdom och hur du har kämpat dig tillbakanouw.com/fia_jungdalen
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229