#deep



Halvsovandes i bilen och lyssnar på Rafa och hans föräldrar som snackar om nästa års satsning. Det är i princip allt jag förstår. Jag kan höra glädjen och hoppet i deras röster och förstår vissa sammanhang. Jag är lycklig. Kan fortfarande inte förstå vilken spännande tid vi har framför oss. Vi är så lyckligt lottade som har våra underbara familjer som stöttar oss till fullo i det här.


Jag drömmer mig bort och kan tänka sådär riktigt kristall klart. För att vara helt ärlig har det gånga året varit kämpigt på många plan. Från att i början på säsongen nästan tvingats att flytta hem till Sverige på grund av mitt fysiska tillstånd till en psykisk dipp som jag aldrig någonsin vetat fanns förut. Samtidigt som ett svajigt mående har rockat mig så har jag bitit ihop och jobbat hårt. Min ridning har blivit bättre än någonsin förut och alla hästar jag ridit och tävlat har utvecklats riktigt bra. Hästarna har lyft upp mig på benen igen.


Tiden hos Tim & Jonelle har varit fantasisk men någon stans har det sista året känns tufft. Mina egna hästar har helt klart varit höjdpunkten på dagarna och det känns lite som jag kom till en punkt där jag jobbade nästan ihjäl mig men utan att få så mycket tillbaka. Min egen ridning och satsning har varit mer upp till mig själv och inte lika mycket vid sidan av Tim och Jonelle. Dels eftersom jag tackvare min lastbil kan köra över allt på egen hand och för att jag har tränat tillsammans med Rafa.

Eftersom Tim och Jonelle är borta mycket under säsongen så är det svårt att sätta upp en träningsplan tillsammans med dem. Därför la jag upp årets plan tillsammans med Rafa där vi tränat kontinuerligt med en bra plan och uppsatta delmål. Detta, i sidan av att sitta på grymma hästar på jobbet, är nog den huvudsakliga anledningen att min egna ridning lyfts till en ny nivå.



~~~


Nu har jag svävat bort lite från de tankar jag faktiskt började det här inlägget med, men för att försöka knyta samman säcken skulle jag kunna säga att det senaste året har varit svårt på många vis, men framför allt extremt lärorikt. Har lärt mig mycket om mig själv. Någon stans känns det som att jag fått lite för mycket av det goda. Egentligen världens drömjobb, världens bästa föräldrar som stöttar mig som ingen annan, en pojkvän som är helt fantastisk, underbara hästar med världens potential. Men ändå har något fattats. Det har känts som att jag jobbat i motvind - varje dag har känts som en stor utmaning. Normalt sett, sedan jag var liten, har jag haft en annan drivkraft och framtidslängtan. Alltid velat ha mer. På något vis har jag känt mig överväldigad och nästan mätt under det gångna året.

I grund och botten tror jag att dessa känslor grundades samband med min anorexi. Min kropp gick som i ett strömsparar läge. Tappade gnistan.


Är stolt över hur jag kämpat. Har påmint mig själv när det varit svårt om hur alla framgångsrika personer går genom dippar i livet. Hur jag en gång ska tänka tillbaka på den här tiden och säga ”tackvare den där svåra tiden, lärde jag mig så mycket om mig själv och stärktes till den jag är idag”. Att åka iväg och få distans till verkligheten. Att reflektera över det gångna och det som komma skall känns som den bästa rehabiliteringen. Som att nollställa mig själv. Inte måsta ett dugg. Bara låta kroppen och knoppen vila. Mina ögon öppnas och jag kan se klart. Från en annan dimension typ. I Mina drömmar om nätterna ser jag mig själv under min uppväxt. Får tillbaka den där känslan av att bara vilja ha mer. Att aldrig vilja gå hem från stallet och alltid bara hungra efter mer, mer och mer. Att drömma om och planera i smyg hur jag en dag ville ha mitt eget stall, min verksamhet och mina rutiner.


Dessa tankar och drömmar hade jag nästan glömt när jag var hemma i England och jobbade hårt och mycket vartenda vakna timme. Jag frågade mig själv varför? det fanns så många livsfrågor som inte tycktes ha några svar. Nu när jag är borta från allt och plötsligt bara är, känner mina batterier fyllas med nytt bränsle, jag kan tänka klart och får svar på alla frågor. Pusselbitar som faller på plats.

Både när jag är vaken och sover drömmer jag om nästa år. Hur jag ska organisera min sadelkammare, hur våra dagliga rutiner ska se ut, olika hoppövningar, tävlingarna och att äntigen få bo och jobba tillsammans med Rafa. Och jobba hårt för OSS och inte någon annan. Fy fan vad jag längtar.


??x/A 

Gillar

Kommentarer

stallhörnan
stallhörnan,
Ni blir oslagbara!nouw.com/stallhörnan
Ankibus
Ankibus,
Du är en kämpe, nu får du skörda frukten av allt arbete med hästarna och dig själv 😎nouw.com/ankibus
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229