​Måste ändå fundera lite kring den där rubriken. Jag känner att jag har så mycket med mig själv som jag vill reda ut. Självförtroende, sorger och en massa annat. Jag har också många tankar om vad jag vill göra med min tid men känner att den inte riktigt räcker till. Jag vill t.ex. komma igång ordentligt med träning, jag vill börja skapa något (sy, bygga, enklare projekt) men framförallt så handlar det om att ta hand om mig själv genom ensamtid såväl helt ensam som tillsammans med vänner. Vart börjar man? Hur hittar man tid och framför allt motivation till allt? Jag känner mig liksom helt slut som person och hittar ingen väg till en början. Mycket av det jag kände när jag startad den här bloggen har ju förändrats men det finns fortfarande saker kvar att reda ut. Snälla ge mig tips på hur jag ska börja! 

Det ska bli så skönt med helg nu för att helt byta spår. Längtar så efter att få umgås med min lilla kille. Bara vara tillsammans och mysa! Vi ses i snitt en och en halv timme om dagarna nu när jag fick ett jobb med en timmes pendling enkel väg. Det gör ont men hej och hå vad jag uppskattar tiden vi får tillsammans när vi väl är lediga! WOW!

Hoppas ni alla får en fantastisk helg! Ta hand om er! 

DU ÄR UNDERBAR...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Då var det fredag igen och min andra vecka på nya jobbet är snart avklarad. Det går i ett hela tiden och jag hinner inte riktigt skriva av mig som jag känner att jag vill. Tyvärr väljer jag att prioritera andra saker.

Hur som helst så trivs jag fantastiskt bra på min nya arbetsplats. Fantastiskt bemötande, super härliga kollegor och en atmosfär som jag aldrig upplevt förut. Det känns underbart även om jag vet att det bara är för en kort stund. Ångesten kryper närmare för varje dag som går och för varje arbete som jag inte söker för att förbereda mig för tiden efter denna anställningen. Jag vill nog inte riktigt inse att det ska ta slut eftersom jag upplever att det är så himla bra. Usch för den tanken men tyvörr måste den ju tänkas. Jag måste ju tänka framåt!

I övrigt har det varit två tuffa dagar med andra käslor som bubblar upp till ytan. Jag sörjer en hel del saker som jag inte riktigt tillåter mig att sörja. Fel av mig jag vet men hittar varken tid eller ork till att ta itu med sakerna som spökar i mitt huvud. Men snart, innan det är för sent, ska jag ta tag i mitt eget välmående...

Likes

Comments

​Då sitter jag här igen på mitt nya kontor och har inlett min andra vecka. Den började ungefär så rörigt som jag förväntade mig att den skulle efter att två kollegor varit sjuka hela min introduktionsvecka. Denna vecka kommer det lite smått att krypa in egna projekt eller saker som de vill ha hjälp med. Jag är ju en person som behöver höra lite positivt för att få den där extra sparken i rumpan och idag känner jag mest att jag vet inte om jag gör någonting rätt alls. Vet inte om de förväntar sig att jag ska be mer om hjälp eller om det är jättebra att jag sköter mig själv. Vet inte om jag ställer för många frågor eller inte tillräckligt. Jag hatar att inte veta. På det stora hela känner jag mig väl mottagen och hoppas att jag tillsammans med detta goa team ska kunna göra bra ifrån mig. Synd bara att det är så kort...

Likes

Comments

​Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev något men det har verlkigen varit fullt upp med jul, nyår, jobbsök och massa annat. Jag har iallafall tillfälligt fått ett nytt jobb. Ett vikariat som sträcker sig till slutet av april. Det känns förstås väldigt skönt att slippa oroa sig för pengar under den tiden och dessutom en otrolig möjlighet att samla på mig erfarenhet kring min utbildning. Jag arbetar för närvarande på en HR avdelning tillsammans med fyra (snart tre) andra personer på ett väldigt stort företag. Gör min tredje dag idag och upplärningen har minst sagt varit kaotisk. Tack vare det börjar känslan av att vara otillräcklig och inte tillräckligt duktig krypa sig närmare och närmare. Behovet av uppmuntran och beröm växer för varje sekund. 

I övrigt känner jag mig som sist jag skrev. Fortfarande ganska borttappad och vilsen. Dock ska jag tillägga att jag, tack vare att jag fick det här jobbet, har fått en liten egoboost. Det behövde jag verkligen efter den hösten jag fick gå igeno,m. Det kommer ut en hel del tjänster som jag kommer söka och hoppas på det  bästa innan denna anställningen är slut så att jag kan hoppa på någonting nytt och slippa vara utan arbete. Jag vill bara att allt ska orda sig så att jag tillsammans med min lilla familj kan börja bygga upp det som vi ville innan jag blev av med mitt tidigare jobb. Jag håller tummarna för att jag får chansen att visa vad jag går för någon annanstans och under en längre period snart så att jag kan släppa detta och andas lätt för en stund. Ska försöka bli bättre på detta också, för min egen skull...

Likes

Comments

Känner mig piggare än jag gjorde igår men faller in i mina dippar ett par gånger under dagen. Idag har jag fått meddelande från min chef om att komma till kontoret och skriva under uppsägningen men också för att lämna in min dator och min telefon. Eftersom jag är arbetsbefriad har jag också blivit helt bortkopplad. Så jag har gått från borttappad till bortkopplad på mindre än tre veckor, Eller kanske inte från det ena till det andra utan snarare mer borttappad nu än innan. Idag känner jag mer lugn över situationen än jag gjorde igår men det gör så förbannat ont i mig. Jag har gått från att tro på min chef om att jag blir uppsagd p.g.a. arbetsbrist till att tro att det handlar om mig. Och hur snäll hon än är så ligger det mer bakom det här än vad hon säger.

Det ska bli så himla skönt när det här är över. Varmt välkommen 2018 säger jag bara...

Likes

Comments

Idag har varit en riktigt hemsk dag men nu har jag bestämt mig att så kan det inte fortsätta. Vad jag behöver är inte mer negativitet i mitt liv utan mer positivitet. Nu är det dags att rycka upp sig. I morgon ska jag ta tag i de samtalen som jag bestämt att jag ska ringa. Jag ska försöka resan mot mitt nya jag, mitt nya liv och mitt nya år. Herregud vad jag är i behov av ett bättre år! Eller kanske framförallt ett nytt år! Nu är det på riktigt dags för en förändring. Det här är inte det jag vill vara, en person som gräver ner mig i mina bekymmer. Jag vill vara en person som tacklar mina bekymmer med positiv anda. En person som är framåt och drivande. En person som alla vill ha som anställd. Det ska jag börja jobba på i morgon...

Likes

Comments

​Jag känner mig så trött idag. Nog för att det var en extra tidig morgon idag men det är något mer än bara det. Jag börjar känna mig helt utmattad av hela den här situationen och befinner mig inte alls på ett bra ställe idag. Känner mig fruktansvärt låg och har ingen energi alls. Känner mig arg, ledsen och besviken. Finner inga ord idag, eller iallafall inte just nu...

Likes

Comments

​För er som läser (om det är nån som gör det) så kommer det bli så tråkigt här på bloggen ett tag framöver. Samtalet med den potentiella nya arbetsgivaren gick sådär och jag var inte alls det de sökte. Det hade ingenting med mig att göra men jag hade inte den kompetens som de främst letade efter. Vi håller tummarna för att det kommer någonting nytt snart. Annars får jag helt enkelt hoppa tillbaka till min gamla arbetsgivare, om de vill ha mig tillbaka. Vet inte riktigt när det blir läge att ringa dit men kanske ska ge det någon/några veckor iallafall. Just nu känner jag förtvivlan igen och ser inget ljus. Vill bara känna mig lycklig och trygg så att jag kan vara mitt bästa jag för allas och min egen skull. Det är helt galet vad detta suger energi ur mig. Snälla ge mig styrka att vara mitt bästa jag redan nu...

Likes

Comments

​Som sagt. Sjukt jobbig situation jag hamnat i. Flera gånger under dagen tappar jag modet helt och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Ena sekunden är jag hoppfull och känner mig väldigt positiv och i nästa sekund vill jag dra täcket över huvudet. Min fantastiskt fina sambo tog nyheten ganska bra ändå. Såklart tyckte han att det var tråkigt men han var vid bättre mod än mig. Kramade mig och sa att så länge vi är tillsammans så klarar vi allt! Och jag tror honom! Han ser antagligen det där i mig som min chef också ser men som jag har så himla svårt att se själv. Måste jobba med självkänslan!

Nu ikväll är den iallafall på topp! Redan i morgon ska jag kontakta en potentiell ny arbetsgivare. En person som känner min chef och som chefen lyckats sälja in mig till. Nu ska jag bara sälja in mig lika bra. Håll tummarna för mig! Jag tror hela den här processen är lika förvirrande som de senaste två veckorna. Jag fattar ingenting och har svårt att greppa vad det är som faktiskt händer. Hur kan min chef, som egentligen gör mig en sådan otjänst, samtidigt göra mig den största tjänsten av dem alla? Jag känner mig sjukt rädd och omskakad av hela situationen. Jag har en månads uppsägningstid och om det inte hör löst sig innan dess står jag helt utan inkomst (japp, jag är en av dem som inte är med i A-Kassa). Inom en månad ska jag inte bara ha ett nytt jobb, jag ska dessutom helst börja jobba inom en månad för att inte tappa för mycket inkomst. Det är en ekvation som inte går ihop i mitt huvud. Processen från första samtalet till min chef till att jag faktiskt blev anställd tog ca 4 månader. Det är tid som jag inte har just nu. Förhoppningsvis finns det arbetsgivare därute som behöver förstärkning NU!

Jag är arbetsbefriad från min sista månad och tanken är att jag ska söka jobb under den tiden. Bara det är väl en fin gest av min chef? Känner en hel storm av känslor som är så blandade så det är helt galet. Det här är nog bland det värsta jag varit med om. Iallafall hamnar den här karusellen med på topp 5 listan över hemska saker i mitt liv. Jag bara hoppas att, likt de andra händelserna, det kommer något bra ur det. Att jag kommer starkare ut på andra sidan.

En sista! Jag är så sjukt glad att jag startade den här bloggen! Det är kanske inte så mycket aktivitet här från er läsare men det är så sjukt skönt och givande att få skriva ut alla mina tankar och känslor. Jag är inte den personen som pratar mycket med mina vänner eller min familj. Jag är den som klarar allting själv. Och skulle jag berätta för dem skulle jag vara vid gott mod hela tiden och hålla uppe en glad och positiv fasad. Det här, att få skriva, den här bloggen, det har blivit som en bästa vän. Någon som jag kan berätta allt för, hur konstigt det än låter!

God natt min vän (mina vänner)!

Likes

Comments

​Japp. Från och med onsdag är jag uppsagd pga arbetsbrist. Härligt eller hur? Vet inte vad jag ska säga. Känner mig helt tom och trodde aldrig att jag skulle hamna här. Vad ska jag nu ta mig till? Jag har ju banne mig en familj som behöver att jag har ett arbete. Jag måste ha ett nytt jobb NU! Söker febrlit men är så sjukt dålig på detta då jag fått alla mina jobb genom personlig rekommendation. Har ju dessutom problem med att "skryta" om mig själv. Men nu, än en gång, måste jag sätta mig ner och fundera över mina styrkor och hur jag bäst använder dem i en jobbansökan. Shit säger jag bara, Just nu känns det som att hela min värld föll i sär. Garanterat kommer jag till en början hamna tillbaka på min tidigare arbetsplats, en plats jag inte vill tillbaka till. Behöver lära mig att utnyttja det kontaktnät jag har för att ta mig ur detta. Hur ska jag tänka? Rent spontant känner jag att jag nog inte har en enda person i mitt kontaktnät som skulle kunna hjälpa mig när jag säkerligen har flera stycken.... SHIT SHIT SHIT!!!

Likes

Comments