Godmorgon!

Hoppas allt är bra med er. 🥰💜

Jag har en lång dag framför mig idag.

Ska först lämna Molly till skolan då hon vart hemma en vecka nu förkyld så blir det skönt för henne att komma tillbaka. 🥰

Sen ska jag arbetsträna, ska bli så kul då jag saknat det extremt. 😍

Sen ska jag & Robin ha möte med våran insats.

Ska även träffa min psykolog för traumabearbetning. Så kommer vara mycket känslor efter det & helt slut.
Men solen skiner & även då jag inte känt efter än hur jag mår så tror jag att det glada humöret är här. 🥰

Hoppas ni alla får en fin dag!

😘💜

Heej alla fina därute!

Hoppas allt är bra med er! 🥰

Idag var jag hos psykologen. Det gick bra men var väldigt tufft, pratar om mina trauman så inte en rolig pratstund men något som behövs för att jag ska kunna bli fri. 💜

Tog en lugnande efter då jag fick ångest. Sen gick jag hem & vilade en stund. På eftermiddagen kom mina hjärtan hem & vi fuskade med fryspizza, så underskattat. 😍

Nu ligger jag i sängen & ska läsa lite innan jag somnar, regnet smattrar mot rutan men det är
bara mysigt. 🥰

Sov gott alla fina, ta hand om er!

🥰💞

Idag är jag 28 år, bor med min sambo & min dotter Molly. Jag har ingen kontakt med något av fosterhemmen eller min pappa. Min pappa däremot brukar dyka upp här & var med jämna mellanrum. Jag är livrädd för honom än idag & kämpar dagligen med flashbacks, mardrömmar & annat som påminner om honom. Jag valde att berätta allt detta för att jag inte vill vara rädd för minnena längre. Jag vill inte vara rädd för honom längre... Jag hoppas att jag kan gå vidare utan honom. Att få bygga mitt liv utan honom. Jag är livrädd & var & varannan natt besöker han mig i mina mardrömmar. Haft den drömmen sen jag var väldigt liten. Alltid samma dröm men olika platser. Han jagar mig & precis när han gör hånleendet & ska döda mig vaknar jag upp kallsvettig & panikslagen & får söka igenom lägenheten för att försäkra mig att han inte är där. Jag kommer antagligen inte sluta vara rädd för honom förrän han dör men detta kan hjälpa mig att få ut lite av mitt bagage i ryggsäcken. Min pappa har ärrat mig för livet & han har gjort saker mot mig som jag hoppas att ingen någonsin ska behöva uppleva. Jag har inte kunnat skriva allt i denna berättelse då det är alldeles för mycket. Tänk er hot, sexuellt ofredande, grov misshandel, grov fridskränkning, rädsla, psykisk misshandel m.m. varje dag i 17 år... det är en väldigt lång tid & mer än hälften av mitt liv. Jag hoppas aldrig att någon behöver uppleva det jag fick där alla såg men ingen gjorde något. I mina ögon är alla vittnen förövare också.

Jag har idag kontakt med min mamma, dagligen. Vi pratar ofta om det som hände & mina känslor. Hon vet att jag är arg,sviken, sårad, ledsen. Vi jobbar på våran relation varje dag & det är jag tacksam för. Jag har inte kontakt med nåt av mina syskon förutom en storasyster i Finland. Vi har samma pappa. Hon behövde tack & lov aldrig utsättas för detta då pappa lämnade hennes mamma när hon var liten som jag förstått det.

Jag hoppas att ni därute kanske får nån förståelse för att jag såklart är ärrad & traumatiserad & det gör mig till den jag är idag. Jag gör misstag men jag lär mig även från dem. Jag kämpar & försöker göra mitt bästa.

Ha det gott!