Lite mindre ensamt

Efter storm kommer solsken, eller i alla fall lite mindre regn.

Det är rocky det här.
Borderline..

En psykolog som säger att mina känslor är mina känslor. De må vara överdrivna och inte höra hemma, men de är ändå verkliga.. För mig.
Sen en man som säger att mina känslor aldrig är sanna 😅

yeah i dont know. Är rätt kluven.
Jag vet att jag inte vill känna de känslorna, att de är överdrivna och ovälkomna. Men jag känner dem och tycker de är så jävla riktiga. Det går ju inte tänka på något annat än hur det känns.

Så synd att jag behövde avboka psykolog-besöket förra fredagen. Nu när jag väl kommit igång vill jag bara fortsätta och hoppas på någon hjälp.
Men tösen hade kräkts och jag var rädd för att jag blivit smittad då jag kände mig illamående (hoppades på graviditet dock) så jag avbokade.
Nya tag på fredag. Hoppas att det går bättre än förra gången då jag mest bara satt och tittade ner i golvet.

Borderline OCH ha sociala svårigheter är en jävla svår sits. Svårt att få hjälpen man verkligen behöver när man knappt inte vågar prata.. Får hoppas det släpper efter några gånger. Har ju ändå bara träffat honom tre(?) gånger hittills..

I alla fall. Lite mindre ensamt idag.
Jag måste rädda detta. Så jobbigt att känna att man kanske inte borde vara tillsammans med sin partner, om än bara för en natt. Känslor som kommer och går liksom. Jag vet ju att när det är bra, så är det så jävla bra. Helt underbart. Det var bara igår som var riktigt riktigt jobbig bara.

Gillar

Kommentarer

Ensamt

Alla tycks bli gravida i år igen. En människa som fick barn någon månad efter mig, väntar nu sitt andra barn i december.. Det var då min var beräknad. Min som gick förlorad.

Och hur vi än försöker så kommer mensen varje månad.

Lika besviken varje gång. Tror inte jag vill försöka längre. 😭

Vi hade ju så enkelt att få första tösen. Gick på första försöket. Så nu när det tar sådan tid och man varit med om missfall, så känna det hopplöst. Som om något är fel. Som om man är trasig.

Jag är ledsen och ensam.

Kanske lika bra att mensen kom ikväll. Vi borde sluta försöka nämligen.

Här finns ingen kärlek längre. Jag bara finns här när han behöver mig. Han har mig kvar enbart för att utan mig behöver han vara ensam.
Eller så känns det i Alla fall. Just nu. Så ensamt.

Får inte ens sova med honom. Det har jag inte fått göra sen start. Som vi har diskuterar att det ska hända dock, men så händer det ändå aldrig.
Så därför hör han inte mig när jag ligger här ensam och gråter, medans han varvar ner med videor på Youtube.

Ensam.
Eftersom han hela tiden behöver vila så mycket på dagarna, så jag aldrig får träffa honom. Sen var han iväg på sin sport nu ikväll och kommer hem och är trött. Säger att han ska sova, så jag känner mig dum när jag vill krama och pussa på honom. Känner mig ännu mer dum en halvtimme senare när jag inser att medan jag ligger och gråter pga ensamhet så ligger han och tittar på intressanta videos istället för att sova.

Han hör inte mig. Jag känner mig inte viktig alls idag. Bortslängd. Ensam.

Jag börjar ifrågasätta allting. Vill jag verkligen ha detta? Är det verkligen värt det? Ska min rädsla för att bli lämnad verkligen tvinga mig att stå ut med allt?

Han är underbar och fin. Jag älskar honom. Men han är inte densamma. (Inte heller jag.)

Jag tror inte att han älskar mig längre. Han gör aldrig några försök till att trösta mig längre. Knappt att han ens bryr sig att fråga vad som är fel.

Jag blame:ar inte honom. Vad finns här ens att älska längre? Jag ger bara honom så mycket stress.

Jag älskar oss när vi är glada. Vi är så kära då. Men kärleken kommer inte fram när man är ledsen och behöver trygghet och stöd som mest.

Jag vet inte. Det kanske är orimligt. Män är nog inte skapta så någon av dem.

Ensam. Så, ensamt.

Gillar

Kommentarer

2 Juli

När man inbillar sig att man är gravid, för mannen tycker man är mer crazy än vanligt.. Men så får man mens och blir super besviken.

😓

Utan förvarning dessutom. Bara rätt ner i trosorna. Aldrig någonsin har det kommit så direkt.. Kändes så underligt. För det första blodet brukar alltid komma ut när jag är på toa.
Men det är väl missfallet som spökar till det. Får det till att vara mer blod än det brukar. Jag vet inte.

Besviken i alla fall.
Men det är väl lika bra. Nu är det ju strul om jag ska få fortsatt ersättning från f-kassan för läkaren skrev lite dumt i intyget.. blä. Får väl hoppas han kan fixa till det om det blir omprövning. (lär väl få beskedet innan veckan är slut)

Terapi på torsdag. Får se vad det är för något. Tror vi skulle samtala för att se om jag ens kommer vara mottaglig för kbt. Står nämligen i kö för det och den kön är lång. De vill inte jag ska stå där i onödan. (Och det är pga jag är i den kön som f-kassan kommer neka min ersättning. för läkaren sa jag antagligen har arbetsförmåga efter behandlingen. de fattar inte att jag inte ens fått behandlingen börjad ännu och tror att jag kommer vara frisk innan juni nästa år 😓)

Gillar

Kommentarer