Recension - Orkidebarnet

Orkidebarnet av Charlotta Lagerberg-Thunes

Orkidebarnet är en bok som berör. Du kommer inte undan. Lika mycket som Lo förminskas av sin familj och omgivning, lika mycket växer hon och hennes självbild och högkänslighet fram sida för sida. 🌻

Lovisa bor med äldre syster och mamma och pappa i fint hus. Intet materiellt fattas; fina märkeskläder, inredning, resor, fester.... Ytan mot värden utanför huset är välpolerad. Men innanför dörrarna byggs en destruktiv bubbla upp - det är bara en tidsfråga innan den brister.
Lovisa, som redan i tilltal reduceras till lilla Lo, är från början känslig för stämningar och känslor. Hon får bittert erfara att barnuppfostran i en familj kan vara olika då hon ständigt förminskas och systern favoriseras. 🌻

Ingen ser Lovisas behov, resurser eller drömmar. Men hon förväntas vara alla till lags, inte minst sin mammas nycker och pendlande sinnesstämningar. Detta präglar henne så att hon tappar bort sig själv för att ta ansvar för andras känslor. 🌻

Lovisa kryper ”in under skinnet” och man blir tagen av hur hon blir behandlad. Jag blir tokig på hennes destruktiva och självupptagna mamma - känslokall och egoistisk sätter hon alltid sina behov före alla andras. Hon har ett så stort bekräftelsebehov att övriga familjemedlemmar inte får plats. Man blir också lite nyfiken på vad som påverkar mamman, hennes ångest, elakheter och alkoholism. Och på pappans ständiga svek och oförmåga att se sina barns olikheter och styrkor. 🌻

Lovisa blir tidigt jämförd med sin syster. När hon påtalar sina önskningar blir hon kallad egoist eller förminskas på annat sätt. Hon får tidigt lära sig att anpassa sig efter andra och tar det med sig in i alla relationer. 🌻

En mening som återkommer och som beskriver Lovisas verklighet; Det finns ett innanför och utanför. Det gör det visst alltid. 🌻


Högkänslig har blivit ett mer känt fenomen de sista åren. Att vissa personer är mer känsliga för uttryck, blickar, stämningar mm och behöver mer tid att tolka och processa. 🌻

Och Lovisa är en sådan person- men jag funderar på om hennes ambivalenta uppfostran med ständigt ifrågasätttande och nedvärderande av sin person är en bidragande till att känslighetstalangen blommar ut? Varför tar får hon ingen hjälp av skolan? Varför agerar inte sjukhuset när mamman både dricker och gör suicidförsök? Lovisa är ett ”barn som far illa” och borde ha fått stöd. 🌻

Författaren ger inte föräldrarna något namn utan de är som dansande skuggor runt Lovisa. Hon använder också starka men subtila ord som skam och egoist som gör att boken känslomässigt slår till läsaren. Vem kallar sitt barn egoist? 🌻

Tack Charlotta Lagerberg - Thunes för att jag fått läsa den första boken om Lovisa/Lo och för att jag fått lära mig mer om högkänslighet. 🌻

Gillar

Kommentarer