Jag har jobbat färdigt nu. Jag måste ladda min padda och jag måste äta. 607 ordpoesi har jag nu. Det går fort att samla på det redan skrivna. Dikterna försvann när de skrevs. Jag tänkte mig att jag skrev ögonblickspoesi.

Men det känns underbart att vi ses igen. Jag och mina dikter. Jag bläddrar och bläddrar i min blogg. Jag har skrivit blogg i tre år. Flera inlägg per dag. Bara att fånga upp poesin från 2019 har tagit flera timmar.

Det går inte bra hela tiden. Att kopiera klippa ut och klistra in är svårt. Det är bäst att hålla fingrarna i styr. Men jag kommer inte att ge mig. Förrän ord och bilder är på rätt plats. Tack för allt ni läst. Utan er hade det inte blivit så mycket poesi. Det är fantastiskt att ha läsare. Varje dag ! Tack alla ni fina människor som skapar poesi med mig.

Nu ska jag städa mitt Poesirum. Jag bär ner den fasta telefonen i förrådet. Tänk att alla har mobiler nu. Gammal som ung. Nu får jag plats med mer på skrivbordet. Jag använder inte datorn längre. Jag skjuter undan tangentbordet för det behövs inte längre. Jag gör allt på min IPad. Det trodde jag inte när jag fick den av min familj. Jag grät för att jag inte förstod hur den fungerade och för att det var onödigt att de kastade bort så mycket pengar på något som jag inte kunde använda.

Så fel jag hade. Nu sitter jag här och har en egen blogg. Allt möjligt är möjligt. Om man tar emot chansen man får.




Även poesi måste dammas av ibland

Här är mina lådor med gamla brev. Vilken skatt jag har

  • 157 visningar
  • Nära Frösövägen , Frösön

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229