Så sorgligt. Renen ligger död vid vägkanten. Vit och fin liggande på sidan. Renar rör sig långsamt. Så mycket lättare att undvika att köra på än älgar. Jag tänker på renen en lång stund.

Vi är i Åsele nu. Bussen står stilla vid busstationen. Damerna framför mig som steg på pratar västerbottniska. Precis som moster Barbro som kommer från en by utanför Storuman. Skönt att det blivit varmare säger hon i rosa mössan med tofs. Hä va då bara femton när ja va ute halvsex å hämt tininga. Nu tar damen av sig mössan. Här inne i bussen är det alltid varmt.

Jag ser vintervita granar. Jag ser spår i snön. Vägen ligger vit och tom. Bara vi och bussen.

  • 122 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229