Det var inte så kul att bli vuxen. Jag hade gärna stannat kvar några år. På barndomens ängar. Tittat på fjärilar och lekt med dockor.
Men plötsligt skulle jag som var lillasyster bli stor. Det fanns ett sätt att komma undan. Att hämta andan och vila. Från allt okänt och vuxet.

Mina småkusiner var min räddning . Undan kraven på vuxenhet. Först kom Eije när jag var 14. sedan Henrik när jag var 16. Elin och Karin när jag var 18. Alla bodde i Sunderbyn och jag fick komma och hälsa på så ofta jag ville. Jag var aldrig barnvakt som alla trodde. Utan vi var lekvänner. Det finns så mycket roligt. Kasta stenar i vattnet och leka spöken. Att leka är livets vila.

Imorgon fyller min äldsta småkusin Erik 41. Jag hade som sommarjobb att vara med Eije. Jag fick betalt för att ha roligt.

Ingen av mina småkusiner har varit besvärliga. Vad än deras föräldrar säger.



Grattis Eije. Så söt i hjärtemössa. Född en månad före jul. 24 november
Erik är kemidoktor i Luleå.

Mina tre andra småkusiner. Till vänster Karin journalist på Expressen. I mitten ligger Elin optiker i Nacka. Till höger Henrik som är biologdoktor i Uppsala.
Jag är stolt storkusin

  • 182 visningar
  • Nära Frösön, Östersund

Gillar

Kommentarer

passionärsliv
,
Du berättar så härliga historier som gör en glad. nouw.com/passionärsliv
Blundaochsvälj
,
och du gör mig glad när du läser💙nouw.com/blundaochsvälj
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229