Utan mössa och vantar stod jag en kvart ute och väntade på bytesbussen. Nu är det skönt att sitta bredvid busselementet. Det är bara att koppla av och åka raka vägen till Östersund där min Kalle väntar. I sju timmar.

Vi är fyra i bussen nu. Tre nya och en gammal. Ingen åker så långt som jag gör. Men det vet de inte. Det syns inte på mig att jag är mästare på att åka buss.

Nu åker vi parallellt med inlandsbanan på vår väg mot Storuman. Solen lyser på mig.

  • 100 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229