Vad glada vi blir när sonen ringer. Han vill att vi följer med honom och kärestan Matilda till stugan i helgen. Vi känner oss genast piggare. Vägen hem till Frösön blir lite kortare.

Men först ska jag till försäkringskassadoktorn. Han ska göra en tre timmar lång utredning. Jag är alltid rädd för saker som jag inte vet vad de innebär. Jag tycker inte om det osäkra och främmande. Jag vill bara ha doktor Dos på psykiatrin som min läkare. Han känner jag ända sedan jag fick hjärninfarkt för fem år sen.

Jag önskar att jag kom på något sätt att sluta oroa mig i förväg. För en massa saker som jag inte vet något om. Det är värre att oroa mig än att verkligen göra det jag oroar mig för. Kalle brukar alltid få följa med mig på läkarbesök. Men till kassadoktorn måste jag gå själv. Ingen anhörig eller Syster Stöd får följa med.

Det är tröttsamt och onödigt att vara rädd för allt säger Maria 1. Den Maria som var jag före stroken. Läraren Maria som kunde hålla ordning i klasserna. Nu kan jag inte hålla ordning på mig själv.

Där på vägen står en ren. Den vill inte vara med på bild utan vänder bort sitt huvud. Han kanske är rädd som jag.

Bild 1 Blyg ren
Bild 2 utsikt från bilen

  • 184 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229