Jag går och väntar på medicinklockan. Så jag får sova. Jag vill klara det här. Hjälpa till på mitt sätt. Genom att våga vara ensam. Utan mitt Poesirum vore det svårt. Utan min gula hjälptablett vore det svårt. Livet är inte lätt för någon. Det är svårt att veta hur det ska bli.

Jag är lycklig som har ett eget rum. Ett Poesirum att vara i. Till medicinklockan ringer. Och jag har klarat en dag till utan Kalle. Mina barn turas om att vara med mig om dagarna. Men kvällarna och nätterna är jag ensam. Jag har finnspetsen Sigge. Men han ligger i sin korg och ser bedrövad ut.

  • 207 visningar
  • Nära Frösön, Östersund

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229