Vaknade Klockan sju av medicinklockan. Vi låg kvar och lyssnade på radion.
Vi sitter mittemot vid köksbordet. Frukost har vi ätit . Det känns ovant. Min man Kalle är hemma. På heltid.
Jag ska gå på skogspromenad med Syster Stöd klockan tio.
På eftermiddagen ska jag gå och prova ut nya fotinlägg. Nästan gå på stan. Det har jag inte gjort på länge. Inte sedan jag och doktor K tränade.Det gick inte bra. Men nu vet jag att det är lugnt. Kalle är med och sobril i reserv. Jag har alltid med lugnande medicin. Den tar jag nästan aldrig. Men det är en trygghet i fickan. Precis som med hjärtat. Med hjärtat i handen klarar jag det mesta. Jag trycker lite på mitt plasthjärta. Då slutar mitt eget hjärta att slå. Jag menar slå för fort. Det står att jag efter stroken fått social fobi. Det är inte trevligt. Men den går att bota. Fast det tar lång tid. Ge inte upp mina bloggvänner med social fobi. Det blir bättre.❤️

  • 179 visningar
  • Nära Frösön, Östersund

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229