Jag är inte ensam i vänthallen. En ung man sitter med sin mobil. En som inte längre är ung läser en tidning. Jag är ju inte heller längre ung men inte gammal heller. Tycker jag. Så tycker nog inte den unge mannen. På gränsen till att kallas pojke. Det vi har gemensamt är att vi sitter och väntar. På bussen mot Östersund.

Jag äter min matsäck. Kaffe smörgås risifrutti banan och choklad. Jag sparar till ett till fika och lite nötter till Storuman. Där brukar jag också fika. Tänk att jag brukar åka buss så ofta. Nu kommer det in en man som är mittemellanåldern. Han stampar av sig snön i vänthallen och sätter sig på gränsen för nära mig. Jag hör hur han smaskar tuggummi. Jag tycker inte om att sitta nära människor som jag inte känner. Jag har min egen fyrkantiga trygghetsruta. Mina egna gränser. Där vill jag vara ensam. Men värst är de som börjar prata med mig. Jag är ingen elak person men jag har så svårt för att vara trevlig.

Så här ser utsikten ut från vänthallen i Arvidsjaur.

  • 174 visningar
  • Nära Västlundavägen -, Arvidsjaur

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229