Ensam igen. Alla skolbarn skulle hit till Dorotea. Nu kan jag bre ut mig som jag vill och slippa ha fötterna på väskan under sätet. Småregnigt här i Dorotea. Det börjar kännas i knän och rygg. Fötterna känns avdomnade.

Jag känner alltid så när jag kommer till Dorotea. Jag vill gnälla som barnen när de var små. Är vi inte framme snart. Jag vill vara hemma NU.

Vi är bara två i bussen. Busschauffören passar på att ta sig en rök. Men nu kör vi mot Östersund. Nej först ska tydligen några passagerare kliva på. Det är en hund som ska åka med nu. Men han och matte får sitta längst bak. Inte bredvid varandra utan hunden får sitta på golvet.

Hoppas ni orkar sista biten. Det är ganska lätt att bli less nu. Matsäcken är slut. Bara vatten kvar. Men då behöver vi inte vara törstiga i alla fall.


  • 110 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229