Vi sitter på Öneberget. På en ny plats. Vår plats är upptagen. Så olämpligt av folk att ta andras platser. Men vi hittade en ny. Vid sidan av Berget. Kaffe och mörk choklad har jag packat ner i ryggsäcken. Solen skiner på oss. Det här är sista veckan säger Syster Stöd. Jag vet. Nu är det tid för henne att gå i pension. Jag ska inte gråta. Nu när hon får så lycklig tid.
Nej ropar jag när mitt hjärta rullar ner över kanten. Det faller nedför stupet. Vi går ner på stigen och letar. Inget hjärta. Det här berget har varit en avrättningsplats. Galgbacken eller om det stavas galjbacken kallas vägen nedanför. Jag ger mitt hjärta till skogen och de döda. De behöver nog ett hjärta.
Jag har ett till hjärta i ryggsäcken. Det får Syster Stöd. Som tack. För att hon hjälpt mig igenom sjukdomstiden.
Jag ser en nyckelpiga . Den flyger när jag försöker fota den. En nyckelpiga som flyger betyder lycka. Så var det när jag var liten. Så är det också nu.

Ja ropar Kalle. Han hittar sina nycklar som han letat efter hela morgonen. De låg i bakfickan på shortsen. Mamma har också tappat sina nycklar. Hoppas även de kommer till rätta.
Nu ska jag och Kalle börja på andra varvet. Med den pärlgrå husmålningen

Syster Stöd och jag fikar på Öneberget Frösön

Syster Stöd söker efter mitt hjärta.

Marias nyckelpiga

Här förlorade jag mitt hjärta

  • 133 visningar
  • Nära Frösön, Östersund

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229