Nämen jag blir så förvånad. Det är regnigt. Kanske lättare att ta farväl av Parga då. Luften är mjuk och varm. Städerskorna på hotellet torkar vatten som svämmat över in i hotellet.

Jag är inte hungrig säger min man. Vi åt så mycket meze i går kväll. Minst tio rätter på olika fat som vi delade. Människor i olika åldrar från olika länder går förbi oss på gatan. Kvällen är varm och glad. Vi går förbi en grekisk bar. Bertil blir uppbjuden av en grekisk servitris och tackar ja förstås. De dansar zorba och alla gästerna klappar i takt.

Matilda och jag går också upp och dansar. Alla på baren skrattar och klappar. Matilda dansar på bordet. Nästan. Jag tänker på min första resa efter stroken. Ångest panik och social oro. Min familj tvingade mig att resa. Jag ville inte. Maria 2 har tappat sin ångest. Hon tänker inte leta rätt på den. Aldrig.

I dag är en resdag. Resan tillbaka. I eftermiddag ska vi packa ihop. Vänta på bussen och åka till flygplatsen i Preveza. Men nu ska jag hämta en kopp kaffe. Den tredje.

  • 126 visningar

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229