Meningen

På biblioteket. Jag och syster Empati gick runt bland hyllorna. Jag smög fram till poesihyllorna. Tänk om det kommer någon och vill låna min bok. Men boken stod kvar i hyllan. Jag drog ut den lite så den skulle synas. Kanske lånar någon den då. Kanske jag skulle låna den själv och låtsas att jag är en riktig läsare.
Men jag läser ju inte längre. Inte ens min egen bok.

Både jag och syster Empati kallar oss författare. På våning fem på Psyk hade vi ett tryckeri. Vi skrattade mycket. Det kallades arbetsterapi. Men vad vi sysslade med var poesi. I hemlighet.

Mina dikter kom till mig dagen efter stroken. Jag låg och lyssnade på alla ljud och röster på avdelningen. Och hamnade i en egen poesivärld.
Efter två började jag skriva. Syster Poesilogoped Maria hjälpte mig att hitta tillbaka till orden och datorn. Hon vet att afasi kan botas med poesi.

Det var svårt att svälja när systern tablett kom med medicinen. Jag blundade för att slippa se alla tabletter. Min hjärna var ioorning och jag hade svårt att skilja på dröm och verklighet. Ibland blundade jag och spottade ut tabletterna i smyg. Förlåt syster Tablett. Förlåt doktor Dos. För att jag trodde ni ville förgifta mig.
Därför heter boken och bloggen Blunda och Svälj. Men nu kan jag skriva fort på min iPad och blogga med er. Vi hjälps åt. Då går det bra.

I dag drack författarna Mary och Empati kaffe med kaka i bibliotekets kafé .
På biblioteket vill jag vara. Där finns meningen jag söker💚

  • 137 visningar
  • Nära Frösön, Östersund

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229