Jag har allt jag behöver. Här i poesirummet på övervåningen. Jag kan sitta här i två timmar.

Ska din kund komma hit undrar jag. Vi sitter i köket du behöver inte alls träffa honom säger Kalle.Nej vad har jag att oroas för. Jag behöver inte ens säga hej. Men tänk om jag råkar möta honom i trappan när jag ska hänga tvätt. Eller att han lånar toan just då. Så dumt att inte känna sig trygg. När jag är hemma.

Du är ett hopplöst fall sa doktor K. Nej han sa aldrig det rakt ut men jag såg att han tänkte så. Det passar inte alla att gå Kbt. Bara de som är rädd för ormar exempelvis. Att träna på att möta folk är svårare. För de finns överallt. Ibland till och med hemma hos mig. Nu har jag hörlurarna på så jag hör inget prat. Men jag hör att vår finska spets skäller. Det går inte att missa. Inte ens med hörlurar på.

När jag har pratat klart med dig ska jag cykla på träningscykeln här i poesirummet. Då går tiden fortare. Jag kan lyssna på blå sommarmusik när jag cyklar.

I morse när vi var ute med hunden springjoggade jag och Kalle gick fort. Det var kallt om händerna men snart blev jag varm.

Ssch tala inte om för någon att jag är hemma

I morse åkte mitt barnbarn en ny väg till förskolan. Nerför Lilla berget och uppför en backe. Det tog bara tio minuter.

  • 144 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229