Visst är det jobbigt att vänta.

Jag tar en promenad i skogen. Det går inte att hitta längre. Gamla träd har fällts och nya vuxit upp. Precis som med människorna här. Men det kommer nya skott. Snart springer det barn här igen. Luften är full av knott och mygg. Det är besvärligt att klättra över nedfallna träd. Jag är inte lika smidig. Med ålderns rätt. Jag har inte gått här på fem år. Inte efter jag fick sjukdomen Stroke. Hjärnan har kryat på sig. Men jag hittar inte längre i skogen. Inte ens bäckarna finns kvar. Har de sinat eller gömt sig. Jag hör Sigge skälla nere vid stugan. Så jag vet vilket håll jag ska gå. Ringa efter Kallehjälp en gång till idag. Det tänker jag inte göra.

Jag hittade hem själv! I god tid före matchen. Den börjar 16. Men det kanske ni redan vet

  • 90 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229