En vacker dag

Min man Kalle drar upp rullgardinen och vi ser en snömulen dag. Sista tisdagen i februari står där. Jag tänker på semlor när jag dricker morgonkaffet. Jag har fortfarande kvar semmelbullar som bara behöver fyllas. Sedan är det bara att fylla magen.

Hej mamma! Säger jag till kortet på pianot. Varje dag övar jag. Jag börjar förstå notmönstret. Det är nog som att sticka. När man väl förstår mönstret går det lätt. Mamma lyssnar. Hon finns där och klappar händerna.

Syster Stöd ringer på förmiddagen. Vi har viktiga samtal. De handlar om mörker och ljus. Precis som livet.

Det är städdag i dag. Ut med mattorna på balkongen och in med frisk luft och såpa. Musik i mina hörlurar gör städningen roligare. Roligt är väl att ta i. Det är mera efteråt som det roliga kommer.

Hej pappa! Säger jag till kortet i mitt arbetsrum när jag går in där. Det har gått 39 år nu sedan den den där dagen i februari. Det har varit en svart tid varje februari. Men inte längre. Jag och mamma hann reda ut vad som hände och det svarta har lagt sig till vila. Nu finns bara sorgen kvar. Den vackra delen av sorgen. För det finns något stort och vackert över alla döda som står så nära. De står nära och vill oss väl.

Min man Kalle kommer med påtår till mig. Jag tar en klunk och kaffeskålar med dig! Skålar för att vi ska få en vacker tisdag.

1 Kom ihåg att röra på dig. Som barnbarnet Adam gör.
2 kom ihåg att vila också. Som kattbarnbarnet Toulouse gör.

Bilden längst upp har jag målat. Det är länge sedan nu. Kanske börjar jag måla igen. Som moster Karin gör.

  • 0 visningar

Gillar

Kommentarer