Jag, Psykisk ohälsa, Tankar, Tips och råd , Vänner

Jag vill börja med att varna er känsliga för detta inlägg, Inlägget innehåller information om skadebeteende, våldtäkter, mobbning m.m som kan anses stötande. Behöver du hjälp med ditt mående så finns det hjälp att få: Psykolog, skolkurator, mamma, pappa, bris., kvinnofridslinjen., umo. . Det finns hjälp att få!

Mobbning, en sak jag vet många känner igen. vissa utav er kanske har varit mobbade i era liv, Vissa utav er har förmodligen även utfört mobbning i era liv. kanske på er själva eller på någon annan. Vissa av er som säger att ni inte har mobbats har förmodligen gjort det ändå även om ni inte ens har menat det som mobbning.

Mobbning är inte bara fula ord, mugg doppningar, nollningar m.m.. det är så mycket mera.

Jag tror jag fick känna av mobbning första gången när jag bodde i Göteborg, Kortedala. jag gick på skolan där och det fanns en tjej, Hon var så vacker med sitt blonda hår, med sina föräldrar som hade tagit med henne på konsert med någon idol vi alla i skolan älskade. hon visade glatt upp autografen hon hade fått och vad hon en gjorde så gjorde hon allt perfekt. i skolan kände hon mig inte, de gångerna vi fick ögonkontakt så blickade hon snabbt bort. Hon gick en annan väg när hon inte ville prata med mig men väl utanför skolgården.. Där pratades vi vid, vi umgicks vi som bästa vänner ihop med den andra tjejen som med var utstött i skolan. Jag fick t.o.m följa med henne hem en gång och se hur hennes rum var. hon bodde i höghuset bredvid mig. Vi var bästa vänner 16 timmar på dygnet men inte under skoltid.. Nu i efterhand när jag tänker tillbaka så vet jag förmodligen varför.

Där slutade inte mobbningen, vi hade en kille i samma klass som bråkade med mig hela tiden och trotts att jag själv gick till läraren och bad om att inte få sitta bredvid honom så sattes vi bredvid varandra. En dag satte jag mig på ett häftstift som han hade lagt på min stol just innan jag skulle sätta ner rumpan. Jag tror jag satte mig på 5st innan jag fick nog och slog honom med knytnäve över bröstkorgen. Då började mobbningen mera, Jag ramlade aldrig i trappan och fick näsblod, han puttade mig. Jag satt inte under bordet livrädd för skoj skull, han hotade mig.

En dag när läraren kom lite senare så var han på mig. han slängde en stol efter mig, skrek saker mot mig. På rasterna var jag alltid uppe i skogsdungen och satt på en sten, rädd för vad som skulle va nästa drag. Flera gånger i skolan så "försvann" mina kläder efter gympan, mina skor var helt plötsligt längst upp på hyllan så att jag inte kunde nå dom. Jag blev förföljd hem utav honom och hans tre vänner trotts att dom bodde åt andra hållet så jag t.o.m gömde mig en gång i buskarna 2 hus ifrån skolan för att låta dom "tappa" bort mig.

Jag flyttade sedan till Fågelstad, till min mor. Mobbningen slutade aldrig trotts flytt och nya vänner. i Fågelstad var det två killar som mobbade mig. Dom gjorde narr av min dialekt. Dom skrattade åt vad jag gjorde, dom kallade mig för saker jag inte ens visste vad det betydde. Jag blev puttad in i väggarna och instängd på toaletterna. för första gången fick jag lappar där det stod felstavade fula ord på som t.ex. att jag var en idijot, Slamppa, kanin med mina stora tänderr, jag var full, äkclig, dum i huuet m.m.

Men där hade jag också vänner. Dock samma som jag hade efter skolan så där skämdes man inte för att vara min kompis. Tills att de bättre tjejerna i klassen började inse att dom var bättre än mig. Då hade jag bara två kompisar kvar. Tror ni vet vilka dom är men vi kan kalla dom för Tilda och My. Tilda var alltid min bästa vän. Vi gjorde allt tillsammans. Vi gjorde massa hyss och vi älskade varandras närvaro. My och jag var vänner länge. Vi gjorde mera hyss, vi åkte motorcykel ihop, vi sov ihop, vi var ute på äventyr ihop och vi var verkligen bästa vänner och oavsett om vi bråkade eller slogs som vi gjorde ibland så fanns vi alltid där för varandra.

Åren gick och vi skulle börja välja vilken skola vi skulle gå på näst. Jag blev snabbt dålig och fick åka in till sjukhuset. Jag var borta ifrån skolan ett tag och när jag kom tillbaka efter operationerna så fick jag mer uppmärksamhet än vad jag fått innan. de två killarna som mobbade mig kom istället och frågade mig om hur jag mådde, vad som hände och var blindtarmen satt då de flesta trodde att den suttit i ögat. Men mobbningen avtog inte helt efter det. Den hade bara lagts på hyllan tills att jag mådde bättre igen för sen börjades den igen. Killarna hånade varje rörelse jag gjorde. puttade omkull mig på gympan, drog ner mina byxor ett par tillfällen på rastgården och tyckte att det var jätte kul när jag hade ett par rosa trosor på mig för det var också töntigt enligt dom. förmodligen bara töntigt på mig då jag sett alla andras underkläder och jag kan lova er att jag inte var ensam om rosa. Sen gick dagarna och brösten började växa på mina klasskompisar, de flesta hade börjat få kroppshår och fått sin första bh i storlek B av sin mamma. Jag hade också börjat få kroppshår men fortfarande inga bröst. Jag vågade inte längre duscha i skolan för att jag var rädd för att de andre tjejerna skulle se ner på min kropp. Jag var rädd för vilka ord som skulle komma ur killarnas munnar om tjejerna skulle säga till dom att jag var den enda som inte hade fått mens eller bröst. Mensen kom sen ändå och brösten började växa till sig ordentligt i 7an.

I 7an splittrades vi, det var bara jag och My som var vänner fortfarande så jag umgicks med henne, träffade nya vänner och umgicks med dom. Sen började My bete sig konstigt. hon viskade i Jimmys öra och de flinade tillsammans åt mig.

Redan här började mitt psyke säga upp sig. Jag började få ätstörningar. Jag började se ner på mina små börst, mina kläder och se ner på hur jag talade. jag blev tystare och tystare. Satt där på bänken och lyssnade mer än vad jag borde. jag fick ingen suck i världen att ens yttra mina åsikter. inte ens i klassrummet hade jag något att säga till om. så fort jag räckte upp handen och kunde svaret på frågan så var det en annan bättre som skrek svaret istället och fick beröm trotts att läraren bett oss snällt att räcka upp handen. Det hände endast när jag höll upp handen. Höll nån annan upp handen så lät folket henne/honom få svara. Jag började umgås med Angelica och Bailey. De enda två som aldrig gjort narr av mig vad jag vet. kanske bakom min rygg men jag har inte hört något negativt alls utav dom.

Jag råkade även putta till en tjejs axel när jag skulle gå ut ifrån en dörr på No för att hon och hennes två vänner stod och tog upp hela platsen. Så började det fysiska. Hon tog det väldigt negativt och jag var trött på all mobbning så jag slängde ur mig att jag sket i vilket om jag råkade putta till henne. Efter Matte lektionen jag hade efter så var dom förmodligen 10st som väntade på mig, gick efter mig och slängde in mig i väggen, jag slog i huvudet och skrek att dom skulle ge sig. de tre tjejerna stod där och hotade mig medans deras vänner stod en ring runt om oss och sa "slå henne!" i kör. My stod utanför ringen då dom hade puttat bort henne. När jag då började gråta så delade sig cirkeln och My ledde mig in till kuratorn och rektorn. Vi gick igenom vad som hänt men det slutade med att jag fick lägga mig på en bänk inne hos skolsköterskan för att vila huvudet under uppsikt ifall det var hjärnskakning. Lärarna blev informerade om vad som hänt men ingen gick till dessa tre tjejer. Ingen kontaktade min mor eller ens gav mg en chans att få rättvisa. istället började skolan att ha mer koll på mig när det egentligen var dessa tre tjejer som skulle ha ögonen efter sig men nej.. offrets fel.. alltihop... Jag var van. Jag orkade inte längre bry mig om dom. Jag satt under bron på andra sidan vägen och grät flera gånger när jag skolkade ifrån lektionerna. Jag drömde mig bort till en annan värld. Jag såg mig själv där på havets botten med stenar knutna runt fötterna. Jag visste inte hur jag skulle orka leva ut mitt liv i denna skola med denna mobbning, med denna orättvisa. Jag följde sedan med en vän till en fest.. 13år.. Med ett par killar som förmodligen var dubbelt så äldre än oss. Vi drack öl, skrattade, dansade, umgicks och var bara så glada vi kunde vara. Jag hade hoppats på att det var nu mitt liv skulle ta en vändning till något bättre men den kvällen var jag med om mitt första våldtäktsförsök..

Jag låg vaken hela den natten, kände mig smutsig, äcklig, sunkig, slampig.. Jag kände mig förstörd. Jag hoppade in i en dusch. Grät, Började klia, jag ville så gärna riva sönder hela min kropp, riva bort all hud han vidrört.

Jag gick tillbaka till skolan efter den helgen. Vissa hade även fått höra vad som inte hade hänt. Jag fick en stämpel som slampa i pannan. Jag hade ju "legat" med en 28åring enligt ryktena.. Jag var i själva verket oskuld.. Aldrig ens rört mig själv där nere.

Jag flyttade en gång till, Tillbaka till min far i hopp om att komma bort ifrån mobbningen. Det blev inte bättre, Mobbningen fortsatte men den här gången hade jag flera vänner som stod på min sida. Flera vänner som stod där och sa taskiga ord tillbaka när någon gick på mig. Jag hittade på roliga saker ihop med min familj, mina vänner och jag skaffade mig min första riktiga pojkvän. Jag vet att den enda som verkligen stod vid min sida var Natta och Anders just då. Jag förlorade min oskuld, mobbningen om att jag var slampa fortsatte då jag var 14år när jag miste den. Ryktet spred sig och kort därefter började tafsningarna. Vissa av mina så kallade vänner tog med mig på fest för att det fanns någon kille som ville få sig ett ligg och eftersom ryktena sa att jag låg med vem som helst så trodde dom att jag var så lätt tillgänglig och lätt att få omkull. Men dom hade fel. Där fick jag min första knytnäve av en kille... Jag sa nej och han blev arg. Mobbningen hade börjat gå från ord till fysisk våld eller beröringar. Jag vågade inte heller gå och säga något till någon. Ingen visste vad jag gick igenom även om de flesta visste att jag mådde dåligt. Dom visste bara inte hur dåligt.

Åren gick, jag var med om ett till våldtäktsförsök av någon jag trodde att jag kunde lita på, Men i detta tillfälle visste jag att jag inte kunde lita på någon. Jag satt nog på hans toalett och grät resten av natten och hans far fick köra hem mig dagen efter. Jag vågade inte anmäla, jag vågade inte säga något, jag vågade inte ens visa att något hänt så jag kom hem med nytt smink, leende på läpparna och gråten i halsen.

Jag valde att börja leva mitt liv, jag började rymma hemifrån, jag började dricka, jag testade droger..ja allt för att dämpa smärtan ifrån all mobbning som förföljt mig och från allt som skulle hända.

Jag lovar att inte ens hälften av er vet hur mycket skada ni gjorde mig genom att hålla på så ni gjorde. Jag klandrar er inte. Jag har själv sagt saker jag inte menade. och jag har själv knuffat in någon i väggen.

Åren gick och det blev lättare att leva med alla sår, det gick lättare att leva med ärren på min kropp. Jag valde att flytta hem till Motala igen då jag saknade min hemstad och jag hoppades på att få börja om en gång till. Det är det positiva med att ha mor och far på två olika ställen i Sverige. Man kunde börja om under sin skolgång. Det var aldrig lätt att hoppa in i en klass men det var så värt det. Den här gången stannade jag i Motala. Mobbningen fortsatte men en kille som mobbade mig i Fågelstad skola har idag bett om ursäkt, Han är idag min vän ,jag har rensat en hel del i mitt liv sen dess och även om jag mått skit nästan hela min uppväxt så har jag även haft bra stunder.. jag har fått åka på turer med vänner och partners som jag aldrig vill glömma. Jag har mått så jävla bra och då menar jag det. Livet är pest och pina men jag kan aldrig tacka er nog för att ni fick mig att växa så otroligt mycket. Ni fick mig att inse vilka idioter det finns där ute och att jag är värd några mycket bättre än er.

Hade jag varit så ung och hade mitt vuxna psyke idag så hade jag anmält dessa två våldtäktsförsök jag varit med om, jag hade inte kommit hem med ett leende på läpparna och hoppats på det bästa, jag hade ringt min far eller mor på en gång och förklarat vad jag varit med om, jag hade låtit mig att gråta i deras famn jag hade låtit mig själv att få må dåligt och inte bara i hemlighet.

Detta är inte allt jag varit med om men detta är inget "buhu mig" inlägg. Detta är ett inlägg för er som mobbas, som blir utsatta för andra saker som får er att må skit., våga erkänna. Det är inte era fel. Har du blivit våldtagen? våga erkänna för din familj och våga anmäl. Även om du själv tog dig till den platsen så är du aldrig värd att få vara med om våldtäkten som skedde.

Jag har haft 2 vänner som idag har avslutat sitt liv, Varför vet jag inte. Jag har en närstående som tagit flera överdoser, skurit sönder sig, Jag har en annan som tagit flera överdoser, Jag själv har sökt tröst i smärtans land genom att klia sönder mig. Jag hoppas och ber till gud att min dotter vågar öppna sig för mig, vågar erkänna vad som pågår på de platserna jag inte kan skydda henne på. Jag hoppas att hon öppnar upp sig för någon och att den personen sedan kontaktar mig eller hennes far. För jag vet att i hennes liv så kommer något hända, jag tror inte någon går igenom livet utan att utsättas för något negativt och även om det så "bara" skulle vara mobbning av det mildaste lagret så vill jag kunna finnas där för min dotter lika mycket som jag hade hoppats på att min far och mor skulle finnas för mig om jag hade vågat erkänna. Jag tror att rädslan hos oss "offer" är just rädsla för att våra nära och kära inte ska tro på oss. Att vi ska bli bort fasade och få orden att vi bara hittar på eller höra att det inte är så farligt som vi får det att låta som. Vi vill bli trodda, vi vill inte höra att det inte är så farligt, vi vill ha en kram, vi vill ha ett par ögon som kollar in i våra ögon och en mun som säger "jag har dig, faller du så tar jag emot dig, Gråter du så torkar jag tårarna. låt dig själv få känna. låt dig få vara ledsen och förbannad, låt dig få vara mänsklig, jag finns här!!"


Vi som i dagens läge har överlevt, vi ser tecken på de som inte säger något. Vi vet vad som försiggår på nätverken, vi vet vad som sker i skolan korridorer och jag vill som så många fler utrota mobbning! Jag vill ta ett kliv mot mobbning och utesluta det ifrån mitt liv, Jag har idag börjat va öppen om mitt mående, vara öppen med ord jag får höra och vad som sker på sociala medier. Jag är inte rädd längre. Efter 15år av rädsla, sorg och nervositet i min kropp så vet jag vad jag tål ,vad jag är värd och inte. Jag hoppas flera kan vara lika ärliga och öppna om vad som sker i vårat samhälle som jag nu är. Jag hoppas ingen någonsin får uppleva det jag upplevt. Jag vet att flera har varit med om värre, folk i min närhet har varit med om värre och det enda jag kan göra är att fortsätta finnas för dom så dom finns för mig och hoppas på att världen finns för alla andra offer där ute. våga vara starka mot mobbning. våga visa att en människa kan ingen äga, man äger bara sig själv och lika fel som det är att skada någons ägodel så är det fel att skada någon mänsklig!

Våga visa, Ni är inte värda det ni genomlider!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag

En till natt utan bra sömn.
Peder gick och la sig vid 22 för att komma upp till jobbet och jag satt uppe 1h till då jag inte kände mig trött.
Men när jag väll blev trött, gick in till sängen och lägger mig ner bredvid Peder som då tagit upp typ hela sängen så börjat mitt huvud dunka.
Och jag börjar vrida och vända mig för att försöka hitta någon skön ställning men det gick inte. Tror jag kollade på klockan senast vid 3 tiden och då hade jag nog testat alla håll och vinklar som finns att sova på i denna säng medans jag har legat och lyssnat på när Peder har sovit som en stock bredvid mig.

Sen när jag väll lyckades somna så kom mardrömmarna.. Om och om igen drömde jag mardrömmar om Peder.
Allt från att han var otrogen till att han skulle ha ihjäl mig.
Vaknade två gånger genomsvettig sen ringde Peders alarm och jag fick kämpa ett tag för att ens få upp honom medans huvudvärken smög sig på igen.

Sen när han väll hade åkt så tänkte jag gå upp då jag inte ens hade något tecken på att jag skulle somna om men det verkar jag ha gjort för jag vaknade sen lika kallsvettig igen för att mardrömmarna kom igen..

09:30 ringde mitt alarm också men det lyckades jag somna om efter också. Så trött och helt slut i huvudet.
Jag funderar på att skita i allt och bara ligga i soffan idag igen.
Somna där ute om jag skulle behöva för jag kan ju inte ligga i sängen hela dagen, då kommer jag börja få ont i kroppen igen då denna madrass blir obekväm och hård efter att man har sovit i den.

Någon som vill ut och gå sen eller hitta på något får gärna skriva sen så kanske jag kan få lite lust till att faktist hitta på något Idag.

Godmorgon på er alla!

Likes

Comments

Familj

Mitt nyår 2017, den var rätt lugn.
Vi började dagen sittandes framför tvn och mobilerna.
Busade med Thea, Lekte med leksaker, skojade och busade.
Vi åkte senare på eftermiddagen och körde Filip till Bergsätter där han skulle hämta en bil som stod.
Sedan mötte vi upp Karin och Lukas inne på Ica Maxi. Vi skulle köpa lite gott till på kvällen och Karin letade efter ballonger.
Vi följde sedan med dom hem och umgicks, drack kaffe, åt salta pinnar, kollade in deras nya lägenhet och umgicks.

När vi åkte hemåt så svängde vi även förbi Peders jobb så att han kunde få rensa sin mat som var i kylskåpet och sen åkte vi och köpte bingolotter på Ica i Charlotte Borg.

Det fick bli macaroner och stekt falukorv till middag då jag inte orkade laga något annat och vi firade inte nyåret under dagen så vi kände att det kvittade om man slog på stort eller om man bara har en helt vanlig dag.

Vi gick senare hem till Jonny och Lena (Peders styvfar och Mor) för lite bingolotto. Ingen vann någonting trotts att vi var nära både miljonen och bilen.
Lena kom hem runt 2a spelet och vi började fixa lite med ost och kex senare runt halv 11 kanske. Minns inte klockan. Var inte direkt så intresserad av att veta vad klockan var.

Efter att vi hade umgåtts, ätit kex och gottat oss så fixade vi ordning allt inför 12 slaget.
Hällde upp pommac & vin i champagne glas, öppnade upp rislycktorna, tog fram tändarna m.m och gick ut i den höga snön. Thea vågade t.o.m hålla i ett tomtebloss.
Hon tyckte det var jätte kul.

Peder släppte upp den första lyktan, och den försvann fort mot knäpparvikens håll och bakom huset.
Efter det släppte jag, Jonny och Lena våra ihop och dom höll sig ihop också tills att vi inte längre kunde se dom.
Till sist släppte Peder den sista och då hade 12 slaget nått.
Vi kysstes under stjärnorna, kollade på raketerna, skålade med tomtebloss i händerna, kastade snöbollar på varandra och bara skrattade.

När vi kom in igen så dukade vi fram chips skålarna, godiset, fyllde på glasen och umgicks. Thea hade det verkligen super trevligt och mysigt.
Och jag tror att den stora stygga vargen.. nu har blivit hennes bästa vän... Jonny!
Går inte en dag utan att hon tjatar om honom och vill träffa honom.
Nästa gång det kommer snö så ska dom även åka iväg själva och köpa pulka ihop.

Mutt nyår var underbart och jag hoppas verkligen att era var lika underbara som mitt.

Gott nytt år på er!

Likes

Comments

Tankar

Jag tror året var 2009 som jag senast smällde raketer på nyår.
Jag bodde hemma hos min far och vi alla i hela byn samlades på skolans gård, sköt raketer, smällde smällare, skrattade, skålade och invigde de nya året.
Alla skålade i champagne glas, barnen med alkoholfritt medans de vuxna redan luktat alkohol sedan några timmar tillbaka.

Visst har jag kollat på när andra har skjutit raketer på nyår, jag har själv köpt raketer och varit med när andra har köpt.

För 7år sedan var jag ute med några vänner i Åtvidaberg för att en av dom hade köpt en bil som vi tänkte hämta. Då passade tre av de andre vännerna att skjuta raketer för skoj skull.
Det var ju december och det fanns att köpa i affärerna redan tidigt på månaden.
Dock hade vi inte direkt koll och det enda ledde till det andra och det small kanske någon centimeter ifrån min fot. Jag minns det så väll, smärtan, oron, blicken alla gav mig när jag skrek aj.
Jag kände inte min fot, jag trodde på allvar att den var borta.
Jag hängde mig på bilens vinge och fick tårar.
Kollade ner och ser att min sko fortfarande sitter på plats iallafall.
Jag fick hjälp av en av killarna att sätta mig i bilen och sedan drog jag av skon och strumpan.
Där kom blodet fram, på insidan av fotvristen. Smärtan hade börjat lägga sig och foten började få tillbaka sin känsel, papper var tryckt emot såret och skon var på plats igen.

"ärs det är ingen fara" sa jag när killen som släppte raketen bad om ursäkt.. Trotts min smärta så vet jag att det inte var hans fel. Han släppte den bara då han såg att stubin var för kort.
Han kunde inte ha bestämt att den skulle just flyga mot mig och smälla av vid min fot.
Sen dess slutade jag köpa raketer och få en respekt för raketer.

Jag har aldrig haft ett djur som legat och skakat, fått panik, spytt, ylar, skällt, mjauat, stampat, hoppat m.m på grund av fyrverkerierna.
Men jag har hört alla andra som har ett helvete på nyår med deras djur och inte bara husdjur, det är rådjur, kossor, vargar, älgar, harar, fåglar, möss, ödlor, ormar, renar, lodjur, minkar, grävlingar, rävar etc.. som även dom råkar illa ut pågrund av att de smälls.
Människor råkar illa ut, folk skjuter iväg i tätbebyggt område, folk tänder eld på skogar, hus, åkrar.. Folk sparkar på raketerna som inte skjutits upp och sprängs själv i småbitar, folk får raketerna att skjuta in i folkmassor, människor får raketer i ansiktet, på sig, i sina barnvagnar, under sina bilar, folk gömmer sig och gråter för att som är rädda, får raketer skjutna mot sina bilar när man är ute och åker.

Två gånger har det hänt att jag har varit med i en bil när raketer har skjutits mot vår bil.
Första gången var min dotter med i bilen, 7månader gammal. Andra gången var det bara en fjuttig liten smällare som small men trotts det så kan smäller orsaka en bilolycka om föraren hade varit rädd av sig.

Jag säger absolut inte att vi bör förbjuda dom, jag älskar att se raketer på nyår. Det hör till även om jag själv väljer att inte skjuta. Men jag önskade verkligen att folk kunde ha lite mer respekt när det gäller sånt.
Inte va fulla, var på en stor plan med hus en bit bort, håll folkmassorna på samma ställe och skjut inte överallt där det kan göra skada!
Låt raketerna vara om dom inte smälls, skjuts upp eller antänds. 24timmar tror jag det står på förpackningen.. Låt dom stå där över natten till kvällen efter åtminstonde.
Ett misstag och du kan riskera ditt liv och det vet jag att en person tyvär gjorde för många år sedan.

Nästa år hoppas jag att det blir bättre ordning på alla med fyrverkerierna. Att folk med skotträdda djur kan hitta en lösning som funkar för djuren.
Och läs instruktionerna innan du riskerar ditt och någon annans liv för fara!

Likes

Comments

Jag, Familj, Psykisk ohälsa, Tankar, Thea, Vänner

Jag ser oftast inte fram emot mycket när det gäller ett nytt år, jag brukar mest ta det som det kommer.
Detta år har gått både upp och ner.

Jag började på Montico den 9de Januari och redan första dagen var jag hemma för att dotterns dagis började den 10de.
Jag träffade massa underbara personer på Montico och speciellt en person som håller mitt hjärta väldigt kärt.

Jag valde att bli singel och söka egen lägenhet i början på året.

Jag började må dåligt psykiskt rätt ordentligt. Vissa dagar förstod jag inte ens varför jag levde och hade lust att bara avsluta det hela. Men både Rickard, Patricia, Ludvig och Beatrice var till en så stor hjälp när jag kände att jag bara ville gå sönder.

Jag förlorade en gammal vän och bröt ihop inne på Monticos toaletter men det hindrade inte Bea ifrån att komma och knacka på, ge mig en kram och hjälpa mig att må bättre.

Jag har träffat många nya vänner: Vincent, Mathias, Elin, Patricia, Ludvig, Beatrice, Dennis & Johan.
Jag fick även upp kontakten med två gamla vänner igen: Peder och Joel.

Jag plussade, Valde att behålla den me sedan blev det en abort. Jag kände efter själv och jag är inte alls nöjd över mitt beslut men jag känner ändå att det var för mitt bästa.
Så Rickard följde med under aborten och han var till ett super bra stöd.

Jag tog travers kort, Heta arbeten utbildning, SSG utbildning och även slutade på Montico den 8 Oktober för att börja jobba som personlig assistent.

Jag blev tillsammans med Peder den 18 Augusti och har näst intill flyttat in i hans lägenhet.

Jag har åkt på lammsläpp med Thea och Rickard.
Jag har åkt till min far 2 gånger detta år.
Åkt till jul på Kolmården med Rickard och Thea.
Jul på Liseberg med Peder, Lena, Linnea, Jonny och Thea.
Universeum med Peder och Thea.

Jag har firat en underbar julafton med Rickard på morgonen och med Peders familj på eftermiddagen.

Jag har fått se, känna och träffa min bästa väns son Neo och även fått förfrågan att få bli hans gudmor.

Jag har ägnat min tid åt vänner och familj mer än alla andra år tidigare och jag känner att 2018 verkligen är ett år att se fram emot.

Idag ska jag, Peder och Thea hem till Karin, Erik och Lucas. Se deras nya hus och ta en kopp kaffe.
Sedan ska vi handla lite gott gott till ikväll för då ska vi hem till Peders mamma och fira in det nya året med att släppa upp rislampor.

GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!
TACK FÖR ALLA SOM VALT ATT KOMMA IN I MITT LIV, TACK FÖR ATT VISSA AV ER VALT ATT STANNA KVAR OCH TACK FÖR ALLA SOM HAR GJORT MITT 2017 PERFEKT.
INGEN NÄMND INGEN GLÖMT!

VI SES NÄSTA ÅR!

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Tankar

Igår hade jag verkligen en super dålig kväll, jag var nog världens jobbigaste flickvän i stunden.
Jag kunde knappt andas, jag låg och va arg över en jävla skit sak igentligen och lät bpde svartsjukan och min ilskna gå överstyr.
Ibland tycker jag synd om Peder, En så fin kille får stå ut med så mycket. Mycket putt och bråk (dock på skoj) att han ibland råkar få ont, glasögonen flyger av eller så. Han får stå ut med min ilska ibland när jag blir sur för ingenting (oftast så får han mig på bättre humör genom en blick) men jag tycker mest synd om honom när mitt mående nuddar botten.

När jag ligger där i soffan utan glädje, sorg, ilska.. Ja utan några känslor alls och vill bara försvinna.
När jag ligger där och inte vill göra någonting, när jag bara vill vara ensam och han inte vet hur han ska bete sig eller vad han ska göra för att få mig må bättre.

En sån kväll var det igår, Låg i sängen när han kom in och först blev jag arg och vi hade en diskution, sen blev jag ledsen och grät för allt och drog upp många saker som jag mår eller har mått dåligt för tex missfall en, sexuellt utnyttjande, alkohol m.m
Sen blev jag dryg, Kom med dryga kommentarer, sen blev jag kärleksfull och ville bara pussa på honom och hålla om honom.
Sen blev jag ledsen igen när jag insåg hur dum i huvudet jag varit under kvällen, varför jag har dragit upp saker som för honom kanske är jätte känsliga och inte alls intressanta att höra på om mina X och sånt. Men sen blev jag bara glad och sa till honom hur glad jag är för att jag har honom vid mig, att han alltid finns där och för att han alltid oavsett vad stannar vid min sida även om de flesta kanske hade gett upp en så psykisk sjuk människa som jag kan vara ibland. Men inte han.. Inte min Peder!

Han är verkligen min stöttepelare, Han ligger tyst i flera timmar och bara lyssnar, håller om mig, pussar på mig när jag blir ledsen och bara tar sig tid för att kramas och öppna sina öron för mig.

Idag insåg jag varför jag har haft lite jobbiga dagar. Jag åkte på ägglossning och enda sedan jag satte in en Hormonspiral så har mina hormoner sjunkit och ökat som en berg och Dahl bana.
Istället för att få hormon rus under mens och ägglossning så får jag istället feta knytnävar i hela fejset som skjuts åt alla olika håll mot mina nära och kära när jag har ägglossning och mens. 😶

Jag hoppas att dessa månader går fort nu så att jag kanske slipper detta. Dom sa att det kan ta upp till 6 månader innan kroppen vänjer sig helt och hittills har min mage sagt ifrån, den gör ondare och är mer svullen, mina hormoner är För jävliga men min mens har blivit bättre. Sist märkte jag knappt av menssmärtorna och jag blödde kanske 1tsk blod varje dag så jag överlevde med endast trosskydd.

Och nej jag använder inte min spiral som någon ursäkt nu för att jag är så känslosam och har könslorubbningar. Men jag har inte varit sån här innan jag fick spiralen så jag vet att spiralen gör mig till ett hormon monster.

Och jag har sånna skuldkänslor efter igår, efter att Jag har skällt på honom och gråtit i typ 2h för allt gammalt som hänt och även om han pussar mig på pannan och säger att det är lugnt, att han förstår mig och att han inte ville något annat än att ligga där bredvid mig igår oavsett vad så känns det ändå som om jag är världens största tönt och han tycker mindre om mig. Vilket han säger att han inte gör och ifrågasatte mig varför jag ens frågade om det var så.

Jag är så osäker på mig själv, på hur jag ska va och inte ska vara mot honom. Är så osäker på hur han känner och vad han vill så då blir det lätt att man grubblar lite för mycket och lite för länge. Men jag har lärt mig att bara fråga honom istället.

Att vara ärlig rakt igenom oavsett vad frågan är, så länge jag får ett svar tillbaka så tror jag att vi kommer överleva det mesta.

Just nu ligger han bredvid mig och snarkar lite sött, jag kan inte sova även om jag borde. Jag ska iväg i morgon så lär bli intressant om jag ens kommer upp i tid men det hoppas jag verkligen att jag gör.

Godnatt på er. Hoppas er julafton har varit bra. 😊 ❤️

Likes

Comments

Familj, Thea

Idag skulle jag bjuda Peder på middag, vi har suttit sen igår och försökt komma på något att äta men kom inte på något.
Sen kom Thea på att hon ville ha pannkakor så då tog vi på oss ytterkläderna och reflexväst och gick ner till Ica för att köpa ingredienser.
Peder kom dit när vi stod i kassan och köpte snacks som han tänkte att vi skulle ha på kvällen.
Vi åt och myste Lite i soffan innan det var dags för Peder att åka vidare.
Så för oss blev det inga snacks men han är ledig på Fredag så jag och Thea åker hem till honom i morgon och har en mysig kväll där framför en film med chipsen han köpte.
Thea har varit super pigg hela tiden efter att jag pratade med läkaren.
Hon sov dock 2h och 30 minuter men det gjorde underverk.
Sen har hon även bara kissat en gång idag så jag hoppas att hon väcker mig inatt och är kissnödig för idag har hon fått i sig massa vätska så hennes uttorkning försvinner nog rätt fort.
Hon har ätit rätt bra idag med, En isglass till frukost, toast till lunch, ett äpple till mellanmål och två pannkakor till kvällsmat. Och där i mellan har hon druckit apelsin juice, vatten och Coca-Cola.
Inte klagat på någon smärta och har inte haft feber på hela dagen, hon kändes varm vid läggningen runt 9 tiden men ingenting nu.
Hon sover naken inatt igen med balkongdörren öppen så förhoppningsvis så håller sig febern borta nu så att hon kan må bättre igen.

I morgon är det även sista mamma dagen innan hon får åka hem till sin far igen så att jag kan jobba.
Men jag får henne över julafton så det värmer mitt hjärta.
Nu ska jag också sova, jag har loggat ut ifrån snap och Facebook så det är dags nu.
Äntligen kanske jag kan få mig mer än 6h sömn och sova ut ordentligt nu när febern verkar vara borta.

Godnatt på er alla, hoppas ni sover gott eller kommer sova gott. 😘

Likes

Comments

Thea

Natten har varit hemsk, Thea har varit super dålig så jag ringde 1177 inatt i hopp om att komma in på barnakuten för åtminstonde en kontroll så man slipper va hemma och va orolig.
Tempen va uppe på 40,7 och hon andades häftigt plus att pulsen var väldigt snabb.
Men som vanligt får man samma dåliga svar som alltid.. Alvedon och vätska.. 😒
Idag ringde jag vårdcentralen i hopp om att få en akut tid där men istället får jag frågan: Jaha så vad är det som gör dig så orolig att du vill söka vård? Jag svarade: Jo för att inatt var hennes feber uppe på 40,7 och det är inte okej!

Men som vanligt fick jag svar där med att fortsätta med Alvedon och ge henne mera vätska ist för vatten så skulle jag ge något annat eller ge henne massa mer isglassar under dagen.
När jag väll lagt på så blir Thea jätte pigg.
Som att vända sida i en bok.
Hon var och lekte i rummet, Ville dricka juice som min syster kom med, hon satt med mig en timme och pysslade lite och ville själv sätta sig och måla med vattenfärg efter.
Efter att hon hade målat klart så ville hon även helt plötsligt äta macka så nu har hon 1/3del kvar av en toast jag gjort så äta har hon också börjat med.

Dock fortfarande uttorkad men det kommer nog igång snart. Hon har fortfarande inte kissat sen 23 tiden inatt. Så ska sätta henne på toaletten snart så att hon får försöka kissa lite. 😊

Igår ville hon även bada så det kan va det som hjälpte allt på traven med.
Nu hoppas jag bara på att det fortsätter åt detta håll och Att hon mår bra inatt så att jag kan få lite mer sömn.
Jag har fått sova typ 6h sammanlagt på 3 nätter så min kropp börjar bli trött.

Idag ska Peder komma hit och vi ska äta middag ihop efter hans jobb. Men först ska han komma på vad han vill äta först så att vi kan handla det han vill ha.
Jag ska även hoppa in i en dusch så att jag känner mig lite fräschare nät jag får besök.

Och nu är det bara 4a dagar kvar innan tomten kommer på besök. 😍
Hoppas ni är lika taggade som mig på Julafton. 😀

Likes

Comments

Jag, Thea

Och här ligger jag med en sjuk tjej bredvid mig.
Thea har varit dålig sen i Fredags kväll, Men i Fredags var det bara lite klagomål över att hon hade ont i benen. I Lördags kom febern på kvällen, förmodligen upp till 39grader så då fick Peder sticka ner till Willys och köpa Alvedon sen höll hon sig vaken till typ halv 11 för hon sov typ 3h sammanlagt på dagen.
På Söndagen var hon lika dålig.
Feber på natten och trött som bara den på Måndagen.
Hennes ögon hängde och hon var trött.
Låg mest i sängen hela dagen eller i soffan och myste.
Hon lät mig sova 1h på Natten till Måndagen. Annars väckte hon mig stup i ett för smärta i benen eller för att hon gnällde över att det var varmt.
Igår natt fick hon även sova naken och ha balkongdörren öppen. Trotts det så gnällde hon över att det var varmt.
Men inatt fick jag iallafall sova 5timmar sammanlagt så idag var jag piggare. Thea har även ätit mera matidag och piggare idag.
Hon sov 2h och 30minuter idag i soffan men efter det verkar hon ha haft energin uppe.
Hon ville även bada och har lekt massor under tiden Peder var här och lämnade lite chips och ett batteri till örontermometern.

Så nu under kvällen har vi myst i soffan med chips och sen fick Thea bestämma själv när hon ville gå in och sova så nu ligger vi i sängen och kollar på Alvin och gänget 1.
Men nu verkar hon ha mycket energi, hon sitter och studsar i sängen och sjunger till låtarna m.m så förhoppningsvis är det snart borta denna hemska förkylning.
Hon fick ta Jullov idag med då det är sista dagen i morgon på dagis igentligen men hon får allt vara hemma nu till Januari.

På Fredag ska vi iväg och handla det sista inför julafton för det är bra 5 dagar kvar till julafton.
Ser fram emot det så mycket.
Det är bästa dagen på hela året 😍
Jag är ett julfreak. Älskar julen så mycket.
Så det ser jag verkligen fram emot. 😊

Likes

Comments

Jag

Jag har sagt det så många gånger förr men jag har aldrig haft motivation till det.
Jag borde kanske inte ha slutat men nu är det gjort.
I Lördags den 9de December kastade jag mitt cigg paket med cigaretter kvar i soptunnan på vägen hem ifrån jobbet.
Jag kände bara att jag inte ville röka mera.
Jag hade trappat ner och knappt rökt på länge så när jag såg den svarta soptunnan så kastade jag paketet.

Och jag ångrar mig inte!
Jag har självklart haft suget och folk har frågat om jag velat ha cigg eller ett bloss men jag har bara hållt fast vid ett NEJ och sagt att jag har slutat oavsett om suget har varit upp över öronen.

Vem vet om det var fel tidpunkt att sluta med tanke på att jag fortfarande får små Depp och bara ligger och glor eller knappt känner livsglädje.
Men även om jag får massa panik attacker så vet jag att jag är starkare utan cigaretter.
Jag vill kunna fokusera på en bättre framtid och inte på massa beroenden.
Jag överlevde avslutet med socker när jag var sockerberoende så då klarar jag nog nikotinets grepp om mig.

Jag är stolt över mig själv iallafall, Även om det bara har gått 6 dagar hittills.
Jag hoppas att jag håller det för jag vill inte förstöra min kropp eller folk runt omkring mig längre.

Likes

Comments